Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansrörelser på modernt språk utom Italien - Englands litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna nya skola inleddes av sir Thomas Wyatt, som
1526—1527 företog en resa till Italien och därunder stiftade
bekantskap med den italienska litteraturen. Såsom vi sedan
skola se hade Petrarca, som aldrig varit bortglömd, just vid
denna tid fått en ny popularitet. Anledningen var hans
överlägsna språkkonst, och tack vare denna uppsattes han
nu av det moderna Italiens språkentusiaster såsom en
mönsterförfattare. Han blev det även för den unge resande
engelsmannen, som efter sin hemkomst började efterbilda den
italienske mästarens konstfulla sonetter. Något självständigt
poetiskt värde äga dessa engelska sonetter icke. Större delen
är översättningar och imitationer från Petrarca och de
samtida fransmännen. Men formellt hava de stor betydelse, ty
i det hela kunna de sägas vara grundläggande för den
moderna engelska versen, Den medeltida versen, som till
en början anslutit sig till den latinska hymnen, hade så
småningom övergått till en oregelbunden knittel, och Wyatt
sökte nu att åter göra den regelbunden med jämna höjningar
och sänkningar. Själv lyckades han väl icke fullt att
genomföra denna princip, men på några få år, redan hos hans
samtida och närmaste efterföljare Surrey, hade den likväl
vunnit en avgjord seger. Utom sonetten införde Wyatt för
övrigt även andra italienska versformer, nämligen terziner
och ottave rime. Dessa metriska nyheter sammanhängde
med Wyatts hela uppfattning av diktkonsten. Först med
honom gjorde sig nämligen renässansens höga uppskattning
av poesien gällande: såsom en verklig konst, vars mål var
skönhet, ej blott konstmässighet såsom för mästersångarne
och 1400-talets franska skalder. Genom detta formsinne
inleder Wyatt den nya engelska renässansen efter Chaucer.
Poetiskt mera begåvad var hans yngre samtida lord Surrey,
som också infört en ny versform i den engelska litteraturen,
en versform, som sedermera fick en oerhört stor betydelse,
särskilt inom dramat, nämligen blankversen. Mönstret hade
även här lånats från Italien, från de “versi sciolti“, eller
orimmade elvastaviga verser, som där vid 1500-talets början
kommit på modet såsom en modern motsvarighet till den
antika orimmade versen. I Italien begagnades denna vers
företrädesvis vid översättningar från latinet, och så användes
den ock av Surrey. Han översatte nämligen två böcker av
Eneiden, och där finna vi det äldsta exemplet på engelsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
