Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansrörelser på modernt språk utom Italien - Spaniens litteratur - Spanien vid 1500-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förföljelserna mot lutheranerna och över huvud alla, som
misstänktes för att vara anstuckna av några nya läror, och
ehuru protestantismen här vunnit icke så få anhängare, blev
den i Spanien tack vare kättarbålen och inkvisitionen
grundligare utrotad än i något annat land. Detta bigotteri och
denna brännande katolska tro trycka ock sin stämpel på
den spanska litteraturen under 1500- och 1600-talen.
Men även andra faktorer spela in. Denna tid var också
Spaniens politiska storhetstid. 1492 nådde de kristna målet
för århundradens drömmar och erövrade det sista moriska
riket i Spanien. Året efter Granadas fall återvände
Columbus från sin stora upptäcktsfärd, genom vilken en ny
världsdel förvärvats åt Spanien. Erövringen av Mexiko, som sedan
följde, är en hjältesaga i verkligheten, fylld av renässansens
hela romantik, av dess ridderlighet, dess äventyrarlynne och
dess upptäckarglädje. Sedan följde 1503 erövringen av
Neapel, genom vilken Spanien kom i nära kontakt med den
italienska kulturen, och slutligen skapades genom Karl V:s
trontillträde den stora spanska världsmonarkien, som
omfattade även det tyska kejsardömet och Nederländerna. En son
till detta nya världsvälde kunde således hava skäl att yvas,
och spanjoren gjorde det ock. Stoltare gestalter än de, som
träda oss till mötes i den spanska litteraturen, finnas knappt,
men knappt heller några ridderligare. Även här är det
medeltiden, som lever kvar, och det är dess chevalerie, som
här fått en kanske ännu mera ideell utformning. Men ännu
ett drag hos romanernas och dramernas hjältar sammanhänger
med denna tids politiska historia. Medeltidens hidalgos
hade just ej utmärkt sig för någon överdriven kungatrohet,
utan på medeltidens vanliga sätt hade de oförfärat fejdat
med sina länsherrar. Men redan under Ferdinand och
Isabella hade den spanska konungamakten vunnit oerhört
i styrka, och under Karl V övergick den till ett
fullkomligt envälde, tack vare de amerikanska silverskatterna, som
gjorde monarken oberoende av ständerna. Konungamakten
började nu därför att få över sig något av en
överjordisk helgd, konungen blev ett högre väsen, mot vilket
den enskilde undersåten ingen rätt hade, och på denna
grundåskådning vilar hela den spanska dramatiken.
Redan mot slutet av 1400-talet utbildas således det
åskådningssätt, som sedan präglar storhetstidens litteratur. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
