Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senrenässansen
- Inledning
- Nationalitet och humanism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NATIONALITET OCH HUMANISM
Men renässansens fria anda röjer sig ej blott inom
vetenskapen; den fortlever ock inom litteraturen.
Dennas karaktär bestämmes till en väsentlig del av
senrenässansens förhållande till antiken. Liksom inom
vetenskapen gällde det även här: skall den nya tiden avkasta det
ok, som vördnaden för antiken hittills lagt på utvecklingen,
eller skall den fortfarande, såsom under humanismens dagar,
tåligt foga sig efter denna auktoritet? Skola de nya,
kraftfulla nationaliteterna få göra sig gällande även inom
diktkonsten, har en specifikt engelsk, fransk eller spansk
litteratur sitt berättigande eller skall man fortfarande sträva
efter en kosmopolitisk, nylatinsk litteratur? Med andra ord:
huru ställde sig den nya litteraturen till nationalitetsfrågan?
Denna fråga var icke ny, och här kunna vi iakttaga en
ganska klar vågrörelse. Även medeltiden hade haft sin
renässans — 1100- och 1200-talen — och denna tid hade
haft en avgjort kosmopolitisk karaktär, visserligen i den
meningen, att den allmäneuropeiska kultur, som man mer
eller mindre starkt återfinner i alla land, var fransk. Det
franska språket tyckes då också hava varit tämligen allmänt
känt, i England, som blott var ett franskt biland, i Italien,
i Spanien och även i Tyskland. Denna över hela Europa
utbredda franska kultur var världslig. Men vid dess sida
fanns en annan, också gemensam, den kyrkliga, vars språk
var latinet och som hade sin enhet i den under denna tid
kraftigt utvecklade kyrkliga hierarkien samt de stora,
enhetligt organiserade ordenssamfunden, vilka liksom med ett
nät omspände hela Europa och gjorde detta till ett enda
kultursamhälle.
Mot denna kosmopolitism utgöra medeltidens avslutningsår
en reaktion. I kyrkligt avseende gör sig en tydlig tendens
gällande mot den påvliga universalmonarkien och till mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0297.html
