Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senrenässansen
- Italiens litteratur
- Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
INLEDNING
Den stora reaktionsrörelse, som i det föregående skildrats
och som hade sina båda härdar i Tyskland och i Spanien,
spred sig tidigt till Italien. Under tiden närmast efter
utbrottet fann den lutherska reformationen här talrika
anhängare, likaså calvinismen, om än färre, men starkast
verkade naturligtvis den spanska katolicismen, ty
1500-talets Italien hade blivit ett väsentligen katolskt rike.
Konungen av Spanien var härskare över Neapel, Sicilien,
Sardinien, Milano och åtskilliga småområden samt utövade
ett avgörande inflytande även på stater, vilka såsom Florens,
Ferrara och Rom ännu voro oberoende. Det var därför ej
att undra på, att italienarne ej kunde bjuda reaktionen
spetsen, enär denna disponerade över alla de politiska
maktmedlen. Men en reaktion sådan som i Spanien var likväl
i Italien omöjlig, ty i motsats till spanjoren var italienaren
minst av allt en fanatiker. I stället var han av naturen
skeptiker. Såsom sådan hade han visserligen alls ingen lust
att bli martyr för sina fria åsikter, utan fogade sig efter
tidsrörelsen, men om man undantager några nervösa
individer såsom Tasso, var det blott i det yttre han blev bigott,
och sina kätterska tankar behöll han, ehuru visserligen blott
för sig själv. Forskningsbegäret lyckades den spanska
reaktionen ej heller att förkväva. Tvärtom utvecklade sig den
italienska vetenskapen trots inkvisitionen nu allt djärvare
och djärvare. Under hela denna tid möter man således en
underströmning från högrenässansens tid, och det var blott
så småningom, som det andliga livet i Italien hispaniserades.
Om man frånser nederländaren Hadrianus VI, voro de
första påvarna under denna tid inga religiösa personligheter,
varken Clemens VII, Paulus III eller Julius III, och först
med kardinal Caraffa, Sixtus IV, kom en våldsam reaktionär
på Petri stol (1556). Redan som kardinal hade han 1542
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0305.html
