Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Italiens litteratur - Seicento
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mars och Anchises, som på detta sätt nedhånas — allt
medan samma ämne förhärligades i samtidens ihåligt
idealistiska måleri och dikt. Det är denna tomma idealism och
det blasfemiska hånet, som under 1600-talet bilda
komplement till varandra.
Dylika dikter tyda onekligen på en döende kultur. Någon
kraft att skapa hjältedikter som Ariostos och Tassos hade
man ej längre, blott förmågan att parodiera och travestera
en dylik poesi. Döende var nu också den en gång så
livskraftiga italienska diktningen, ehuru — som sagt —
litteraturen kanske aldrig odlats flitigare än under detta
århundrade. För teatern hade man nu nästan fått samma
våldsamma intresse som i Spanien. Men något livskraftigt
drama uppstod här icke. Teatrarna behärskades av den allt
mer till barocken hemfallna operan, av commedie dell’ arte
och av tragedier — ofta med en lycklig utgång — som
voro förvildade ättlingar av de spanska, vilkas romantiska
livsåskådning alls ej passade för det skeptiska italienska
lynnet. De voro därför på prosa, ej på det spanska dramats
lyriska versmått. Och dessa olika arter blanda sig ofta på
ett nästan groteskt sätt med varandra. Ur denna allt
vildare och allt mera onaturliga barock räddades den
italienska dikten först under 1700-talet genom den franska
klassicitetens stränga formtukt, vilken kom såsom en
välgörande reaktion mot den estetiska anarki, till vilken
1600-talets Italien förfallit.
Denna barock frodades särskilt i de akademier, som under
1600-talet behärskade hela Italien. Sitt första upphov hade
dessa i de sammanslutningar, som uppstått redan under
högrenässansen, Cosimo dei Medicis och Ficinos platonska akademi
i Florens, Pomponius Lætus’ romerska akademi och
Panormitàs neapolitanska. På 1500-talet blevo dylika akademier
än talrikare och funnos, ofta flera, även i ganska obetydliga
städer; ryktbarast var den berömda Academia della Crusca
i Florens. Men det var först på 1600-talet, som detta
akademiväsende kom att absorbera all litterär verksamhet,
och det var från Italien, som detta spred sig till det övriga
Europa. Operan, commedia dell’ arte och akademierna
blevo därför den döende italienska renässansens sista insats
i den europeiska kulturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
