Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Lyrik och epik - Cervantes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturen. Don Quijote var den ensidiga idealismens
representant, Sancho Panza den ensidiga realismens, och det var
brytningen mellan dessa båda världsåskådningar, som romanen
framställde.
Någon sanning ligger ju onekligen i denna uppfattning.
Att Cervantes ej, såsom den nyromantiska kritiken
förmenade, direkt avsett något dylikt, är visserligen sant, men
den estetiska verkan, som ett konstverk framkallar, har ofta
fullkomligt omedvetet inlagts av konstnären, som kanske
velat något helt annat, och även vi måste medgiva, att en
god del av romanens skönhetsverkan ligger i den komiska
kontrasten mellan ideal och verklighet. Men för oss ligger
dock romanens kanske största betydelse på ett annat
område.
Don Quijote var lyckligtvis en vandrande riddare, men
en riddare, som i olikhet mot Amadisromanens hjältar ridit
ut på äventyr icke i jättarnes och de förtrollade
prinsessornas sagoland, utan i verklighetens opoetiska värld, och
det hela blev därför en följd av växlande bilder ur denna.
I det hela nedskrev Cervantes här sina egna minnen från
de många uppbördsresor han gjort på den spanska
landsbygden, och hans egen fattigdom hade fört honom i
beröring med en mängd förhållanden i livet, som en ekonomiskt
lyckligare författare kanske aldrig skulle hava observerat.
De långa år, under vilka han i djupaste misär framsläpade
sitt liv, fingo därför en stor betydelse för hans sedan
nedskrivna roman. Ty i dessa verklighetsskildringar från
samtidens Spanien ligger för oss romanens kanske största
tjuskraft. För oss är Don Quijote i främsta rummet en picaresk
roman — men med den karaktäristiska olikheten, att hjälten
icke är någon “picaro“. Det karaktäristiska för den
picareska romanen är dock icke, att hjälten är en skälm, utan
ligger i de realistiska miljöskildringarna. Och det är dessa,
som här äro gjorda med en så överlägsen talang och en
sådan åskådlighet, att Don Quijote utan tvivel är Spaniens
yppersta picareska roman. Det var det picareska, som låg
för Cervantes’ begåvning, och till denna stil höra ock hans
bästa noveller, La Gitanilla och Riconete y Cortadillo, en
överlägsen skildring av tjuvarnes liv i Sevilla och skriven
före Don Quijote. Cervantes ägde en observationsförmåga,
som är fullt jämförlig med Shakspere’s. Men under det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
