Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senrenässansen
- Spaniens litteratur
- Dramat
- Lope de Vega
- Lopes samtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Bethlehem. Josef och Maria söka överallt få härberge,
men visas bort och måste till sist taga sin tillflykt i ett
stall, därpå komma herdarna in, och liksom i
medeltidsspelen följer nu en ganska realistisk scen, som dock avbrytes
därmed, att änglarna stämma upp sitt Gloria in excelsis,
herdarna skynda att hylla det nyfödda Kristusbarnet och
Profetian för dit det frälsta Människosläktet. Lucifer söker
fåfängt att bryta sig väg genom den bedjande skaran, men
sjunker vanmäktig till den heliga Jungfruns fötter.
LOPES SAMTIDA
Lopes oerhörda skaparkraft hade tydligen något smittsamt,
och kring honom uppstod det en hel skara av skalder med
en likaledes fruktansvärd arbetskraft; så uppger t. ex. Tirso
de Molina, ungefär tjugo år innan han nedlagt sin penna,
att han redan då hade författat över tre hundra comedias,
och över sextio finnas i varje fall kvar i tryck. Och dessa
dramförfattare voro inga obetydligheter, utan verkligt stora
poeter, som i sina bästa stycken väl kunna tävla med Lope
och vilka ägde samma outröttliga fantasikraft. Att här
uppräkna dem alla förbjudes av arbetets plan, och vi få
därför ur den ansenliga skaran utvälja några få, som även
utanför Spanien haft någon betydelse.
Såsom vi erinra oss, vistades Lope åren närmast efter
1588 i Valencia, och där uppstod även vid denna tid
en livligt verksam dramatisk skola. I några få fall har
denna måhända tagit intryck av den äldre, stundom
antikiserande riktningen, men i det hela synas även
Valenciaskalderna hava bildat sig efter Lope. De förnämsta av
dem voro Gaspar Aquilar och Guillen de Castro (f. 1569,
d. 1631). Av dessa har särskilt den senare blivit bekant
för sitt dubbeldrama Las Mocedades del Cid, (Cids
ungdomsbragder), vilket som bekant efterbildats av Corneille. Men
alldeles oavsett detta intresse är stycket ett bland Spaniens
allra bästa chronicle-plays, och vi skola därför något
sysselsätta oss med detta skådespel, till vilket vi sedermera på
tal om Corneille måste återkomma. Den sista delen, som
endast genom hjältens person sammanhänger med den första
och som behandlar ett alldeles nytt ämne, konung Sanchos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0402.html
