Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Dramat - Lopes samtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmanar sonen att hämnas ättens kränkta ära. Först i den
monolog, som Rodrigo håller, då han blivit ensam, få vi
veta om hans kärlek till Ximena. Men något val mellan
ärans och kärlekens bud finnes ej, och han är beredd att
fylla sin dystra plikt. Därefter förändras åter scenen till
en plats framför det kungliga palatset, där Donna Urraca
och Ximena sitta i ett fönster och se allt, som tilldrager
sig där nere. Först gå greve Lozano och en bland hans
vänner förbi, och av deras åtbörder och minspel ana de
bägge damerna, att något fruktansvärt måtte hava tilldragit
sig. Därefter kommer Rodrigo in, likaledes häftigt upprörd,
men på deras frågor svarar han endast med några avböjande
fraser och ilar ut. Lozano passerar ånyo platsen, och
samtidigt kommer Don Diego ut ur sitt hus. Och nu följer
den stora scenen. Rodrigo uppenbarar sig ånyo, och inför
sin skymfade, gamle fader samt inför Ximena, som från
sitt fönster är vittne till allt, utmanar han Don Lozano,
duellen börjar, Lozano faller, och förtvivlad störtar sig
Ximena över faderns lik. Därmed slutar den av handling
så mättade och på kraftiga konflikter så rika första jornadan.
I den andra uppträder Ximena inför konungen, i handen
har hon en näsduk, fläckad med faderns blod, och nu begär
hon hämnd på hans dråpare. Men även Don Diego infinner
sig fläckad med Don Lozanos blod, ty med detta har han
strukit sin kind för att på så sätt avtvå sin vanära, och
han kommer att försvara sonens gärning. Nästa scen spelar
i Ximenas kammare. Rodrigo erbjuder henne där sitt liv
som försoningsoffer, men hon har ej kraft att stöta ned
den man, som hon måste hata och dock älskar, och de
skiljas, båda lika orubbliga, Ximena i sin plikt att av
konungen fordra hans död, Rodrigo i sin övertygelse att
hava handlat rätt.
Åter växlar scenen till en vild dalklyfta, där Don Diego
oroligt väntar på sin son — rent poetiskt hör denna till de
yppersta i dramat — och då denne slutligen kommer, får
fadern tillfälle att tacka honom. Därpå utrustar han honom
för ett tåg mot morerna. Efter en mellanliggande scen följer
så ett stort slag mot de otrogna, i vilket Rodrigo segrar. Till sist
infinner han sig vid hovet, där han till konungen överlämnar
sina fångar. Men ehuru nu ett helt år förflutit sedan duellen,
har Ximena ej glömt sin plikt. Klädd i sorgdräkt infinner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
