Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Spaniens litteratur - Dramat - Calderon - Calderons samtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oskulden och den Fria Viljan. Men förförda av Lucifer
falla de, och den store konstnären har således blivit, vad
Lucifer hoppats, “el pintor de su deshonra“ (sin vanäras
målare). Han vill då förinta det brottbelastade
människosläktet, syndafloden kommer, men i sista stund förbarmar
han sig och kastar ut en bjälke i den stora floden,
förebilden av det kors, som skall frälsa den fallna, “ty det är
skillnaden mellan människans ära och Guds, att den ena
dödar, då han hämnas, under det att den andra förlåter“.
Människosläktet räddas, korset uppreses av Kärleken,
konstnären befriar den fångne, och man ser en källa med sju
strålar (Kristi sju sår). Nåden, Visheten och Oskulden ropa
till den befriade: “Kom tillbaka i våra armar. Vi vänta
dig vid denna källa!“ Men Syndaskulden väser: “Om än
arvsynden kan utplånas i detta bad, så skall jag dock kunna
få dig fast.“ Men målaren svarar: “Också däremot finnes
ett medel. Se sakramentet, mysteriernas mysterium, undrens
under“. Och så störta Lucifer och Syndaskulden ned i
vanmakt, under det att Människonaturen sjunker ned i bön
inför det allra heligaste.
Det var denna världsåskådning, vida mera än den äkta
medeltidens, som vid 1700-talets slut levde upp i
nyromantiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
