Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Frankrikes litteratur - Den nya estetiken - Plejadens program - Plejadens diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ehuru han själv förnekade författarskapet. Men den äldre
skolan förbisåg här just det väsentliga i det nya
programmet. Plejaden förnekade ingalunda, att de äldre franska
diktararterna företedde vissa likheter med de klassiska, men
vad de framhöllo var, att de saknade den väsentliga: att
vara konst och uttryck för verklig kultur. Hur föga denna
äldre skola hade sinne för verklig poesi, framgår ock därav,
att man försvarade icke blott Marot utan ock de gamla
rhetoriqueurerna. I Quintil Horatian frågas också: hvem har
anklagat det franska språket, så att ett försvar anses behövligt?
Men härpå kunde plejaden svara: alla de, som av
ringaktning för sitt modersmål skriva på latin. Striden blev
för övrigt kort. Efter några epigram gav den Marotska
skolans chef, Mellin de Saint-Gelais saken förlorad och
hyllade de nya såsom segrare.
Teoretiskt fortsatte dessa striden med andra poetiker.
Ronsard skrev en Abrégé de l’art poetique, och i företalen
till Franciaden och Odena utvecklade han ävenledes skolans
program; likaså du Bellay i företalet till Olive. Den sista
poetiken inom skolan var — på vers — av Vauquelin de
la Fresnaye. Den skrevs visserligen redan 1574, men
utgavs först 1605, och då var tiden redan försuten: Ronsard
hade efterträtts av Malherbe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
