- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
419

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Frankrikes litteratur - Den nya estetiken - Plejadens program - Plejadens diktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ehuru han själv förnekade författarskapet. Men den äldre
skolan förbisåg här just det väsentliga i det nya
programmet. Plejaden förnekade ingalunda, att de äldre franska
diktararterna företedde vissa likheter med de klassiska, men
vad de framhöllo var, att de saknade den väsentliga: att
vara konst och uttryck för verklig kultur. Hur föga denna
äldre skola hade sinne för verklig poesi, framgår ock därav,
att man försvarade icke blott Marot utan ock de gamla
rhetoriqueurerna. I Quintil Horatian frågas också: hvem har
anklagat det franska språket, så att ett försvar anses behövligt?
Men härpå kunde plejaden svara: alla de, som av
ringaktning för sitt modersmål skriva på latin. Striden blev
för övrigt kort. Efter några epigram gav den Marotska
skolans chef, Mellin de Saint-Gelais saken förlorad och
hyllade de nya såsom segrare.

Teoretiskt fortsatte dessa striden med andra poetiker.
Ronsard skrev en Abrégé de l’art poetique, och i företalen
till Franciaden och Odena utvecklade han ävenledes skolans
program; likaså du Bellay i företalet till Olive. Den sista
poetiken inom skolan var — på vers — av Vauquelin de
la Fresnaye. Den skrevs visserligen redan 1574, men
utgavs först 1605, och då var tiden redan försuten: Ronsard
hade efterträtts av Malherbe.

PLEJADENS DIKTNING



Viktigare än dessa poetiker var dock plejadens egen
diktning, ty genom denna sjöng man bort den gamla skolan,
och detta betydde mera än den teoretiska vederläggningen.
Den mest betydande skalden inom skolan var otvivelaktligen
Ronsard, och hans diktarbana sönderfaller i ganska bestämt
skilda perioder.

Ronsard började såsom humanist, och det var under sina
studier för Daurat, som han lärde sig denna djupa beundran
för den helleniska poesien. Han försökte sig först med en
översättning av Aristophanes’ Plutos, som 1549 uppfördes i
Collège Coqueret — det första klassiska stycke på franska,
som spelats. Året därpå utkommo hans Odes, i vilka han
sökte att efterbilda Pindaros. De flesta äro ense om att
betrakta försöket såsom misslyckat, men litteraturhistoriskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free