- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 3. Renässansen /
510

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Elisabethska tiden - Marlowe och hans efterföljare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Dramat tyckes hava haft en oerhörd framgång, och på
vanligt sätt, när ett stycke gått, begärde truppen en
fortsättning. Estetiskt sett föreföll detta omöjligt, ty nya
slaktningar och nya segrar skulle ju blott bliva en
upprepning. Och dock lyckades Marlowe även nu. Det nya
stycket visar oss Tamburlaine i kamp mot själva himlen,
han hånar Koranen, Muhammed och gudavärlden, och de
antika tragediernas “hybris“ vänder här tillbaka, men med
en vida mera djärv och utmanande klang. Straffet, som
följer, har heller icke samma karaktär av rättvisa som i den
antika tragedien. Tvärtom — Tamburlaine dör lika stolt
och oböjlig som han levat, väl en svagare fiende i kamp
mot himlen, men utan att andligen besegras i sitt trots.
Han har just utslungat sina hädelser, då han träffas av ett
hastigt illamående, och inom kort är han en dödsmärkt man.
Men ehuru han ej längre har kraft att resa sig upp, vill
han dock “storma mot himlens murar att fästa våra svarta
vimplar där till tecken på att gudarna besegrats“. Och
själva döden tyckes bäva för hans blick:

Se hur min slav, det stygga odjur Död,
Står skälvande och blek av ömklig fruktan,
Men måttar åt mig med sin mördardolk!
Han flyr för varje blick, jag honom ger,
Men smyger fram, så snart jag tittar bort.


Hans nästa stycke, Faustus, hava vi icke kvar i det
ursprungliga skicket, utan först i den gestalt, det fått genom
några klåpares bearbetning. Marlowe själv kommer blott
fram i några enstaka partier, som lämnats orörda. Källan
var den tyska, kort förut tryckta folkboken om undergöraren
och trollkarlen Faust. Men under det att dennes begär
efter en naturen behärskande kunskap av den tyske
författaren betraktats såsom förmätet och syndigt, återfann
Marlowe här något av sig själv, och i den monolog, som
inleder dramat, vända samma tvivel och grubbel tillbaka,
som helt visst hemsökt Marlowe själv, då han i sina egna
studier under universitetstiden sökt att finna ett svar på
livets gåtor. Vad kunde vetenskapen väl giva? Filosofien
var ju blott en lek med tomma ord, medicinen mäktade
intet mot döden, juridiken sysslade blott med bagateller,
och då vi alla måste synda och således dö, vad båtade väl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 18:46:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/3/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free