Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senrenässansen - Englands litteratur - Den Stuartska litteraturen - Ben Jonson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litterärt-bacchanaliska livet i London. För den fria klubb, som
samlade sig kring honom, stiftade man också en följd av
dryckeslagar, som äro ganska karaktäristiska för den tidens
umgängesvanor.
1616, Shakspere’s dödsår, bildar på sätt och vis en
vändpunkt i hans liv. Detta år utgav han, såsom nyss
nämndes, en folioupplaga av sina arbeten, varigenom det förut
så ringaktade engelska dramat introducerades i den verkliga
“litteraturens“ riddarhus. Men samtidigt gjorde hans komedi
The Devil is an ass fiasko på folkteatern, och Ben drog sig
nu tillbaka från denna för att blott leva på sina ganska
rikliga pensioner. Därmed fortsatte han till tronskiftet 1625.
Men därmed kom ett nytt släkte till makten, den fordom
så firade Ben ansågs nu gammalmodig och förbrukad,
pensionerna drogos in och han började lida nöd. Han återvände
därför till den offentliga skådebanan, men hans kraft var
bruten, han hade blivit åldrig och sjuklig, och publikens
öra lyckades han icke vinna på nytt. 1630 inlämnade väl
den stackars Ben en petition till Karl I och fick verkligen
av honom 100 pund och ett helt fat sekt om året, vilka
gåvor hjälpte honom från den värsta nöden och den värsta
törsten, men heller icke mera, ty Ben’s glansdagar voro slut,
och 1637 ändade han sitt stormfyllda liv för att intaga den
plats i “the poets’ corner“ i Westminster Abbey, som så
rättmätigt tillkom honom.
Hans äldsta dramer voro förmodligen ej vidare betydande
— väl mest bearbetningar, ofta tillsammans med andra
författare — och då han sedan gav ut sina samlade arbeten,
underkände han dem och tog dem ej med i den ståtliga
folion. Ett bland dessa förkastade stycken kom emellertid
ut såsom tjuvtryck, nämligen The Case is altered, och av
tekniken att döma, är det Ben Jonson’s äldsta. Sig själv
har han här ännu icke funnit, stycket går ännu i den
nyattiska komediens stil, är en kontamination av Aulularia och
Captivi, en intrigkomedi, om än kanske med ett något
starkare intresse för karaktärsteckningen än i andra liknande
efterbildningar. Men trots sin vördnad för antiken lyckades
Ben att ganska snart frigöra sig från de övriga
humanisternas träldom under Seneca och Terentius. Till en del
berodde detta nog därpå, att han skrev för folkteatern, men
utan tvivel också därpå, att han djupare trängt in i både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
