Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - Molières ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bevarade affärshandlingar. Den äldre Poquelins bror Nicolas
var också tapetserare, men hade därjämte Chargen att vara
“tapissier ordinaire et valet de chambre de sa Majesté.“
Platsen var mera en sinekur. Konungen hade åtta dylika
kammartjänare, vilka två och två tjänstgjorde tre månader
om året och blott hade att tillse, att konungens
sängkammare var i ordning; därför åtnjöto de en lön av 300 livres
om året utom en gratifikation av 37 1/2 livres och fritt bord.
Genom två handlingar av 1631 och 1637 avstod Nicolas
Poquelin platsen åt sin bror Jean och gav honom i det
sista dokumentet rätt att överflytta fullmakten på den han
ville. I följd härav insatte Jean Poquelin sin i det
närmaste sextonårige son Jean-Baptiste till tapissier ordinaire
et valet de chambre i survivance, och den 18 december 1637
avlade denne ed såsom sådan. Det är väl därför antagligt,
att han redan då lärt något av yrket, som han för övrigt
sedan verkligen kom att utöva. Men att han till sitt sjuttonde
år blott skulle hava gått i lära hos fadern, motsäges av hans
mycket omfattande bildning, och det kan ej lida något
tvivel, att hans vän och kamrat La Grange har rätt, då
han i sin 1682 skrivna, tyvärr allt för korta Molière-biografi
berättar, att den blivande skalden studerat i Collège de
Clermont. Detta var en av jesuiterna inrättad, mycket
besökt undervisningsanstalt med närmare två tusen elever
— bland dem flera av högadelns söner — och med en
förträfflig undervisning. Molière gycklar visserligen i sina
farser obarmhärtigt med de lärda pedanterna, men detta
gyckel var nog mera ett arv från den italienska komedien
än baserat på några reminiscenser från Collège de Clermont,
som just bröt med det eljes florerande skolpedanteriet. Och
i varje fall var det här, som Molière förvärvade sig sin
grundliga klassiska bildning; så verkställde han en nu
tyvärr förlorad översättning av Lucretius. När han intagits
i kollegiet och huru länge han vistats där, vet man tyvärr
icke, men troligen studerade han där mellan åren 1636 och
1640. Sedan han lämnat Collège de Clermont, skall han
hava läst juridik, och en plats som advokat var väl då ej
alldeles oförenlig med sinekuren som valet de chambre.
Emellertid hade ödet annorlunda beslutat. Från den 6
januari 1643 — några få dagar, innan Molière blev tjugoett
år — finnes ett nytt dokument, i vilket Molière erkänner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
