Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - Teatern på Molières tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade lagt an på den sceniska apparaten och uppförde helst
ett slags mytologiska spel med musik mellan akterna, men
också romaneska tragedier; det var här, som Thomas
Corneilles Timocrate hade gått åttio gånger i rad. Italienarna,
som hade ett kungligt anslag å icke mindre än 15,000 livres,
uppförde blott improviserade italienska farser, och en spansk
trupp, som kort därefter (1660) kom till Paris, spelade
endast inför hovet, ty allmänheten förstod ej språket.
Det var med dessa trupper Molière nu skulle tävla. Såsom
nyss nämndes hade konungen givit honom rätt att uppträda
i Palais du Petit-Bourbon, men teatern här innehades redan
av italienarna. Dessa, liksom de båda andra trupperna,
spelade blott tre gånger i veckan, på de s. k. ordinarie
speldagarna söndag, onsdag och fredag. Molière, som
förträffligt kom överens med italienarna, avslöt emellertid en
överenskommelse med dem, att hans trupp mot en ersättning av
1,500 livres fick spela på de visserligen mindre fördelaktiga
s. k. extraordinarie dagarna (de fyra andra i veckan), och så
kunde han börja. Men detta uppehåll i Petit-Bourbon blev
ej långvarigt. Utan att förut underrätta honom började man
nämligen att i oktober 1660 riva palatset, som skulle bort
för Louvrens nybyggnad, och under tre månader var truppen
utan teater. Genom Ludvig XIV:s välvilja fick man
emellertid en annan och den bästa i Paris, ehuru den för tillfället
låg i ruiner: den teater, som Richelieu låtit bygga i sitt
palats och som med palatset blivit konungens egendom. Där,
i Palais Royal, började representationerna ånyo i januari
1661 och fortsatte ända till Molières död, ehuru blott tre
gånger i veckan, ty italienarna, med vilka han även nu
delade teatern, spelade på de extraordinarie dagarna. Något
statsunderstöd fick truppen icke förr än 1665 och då vida
mindre än Hotel de Bourgogne och italienarna, endast 6,000
livres om året, som visserligen under de två sista åren av
Molières liv höjdes till 7,000.
Teatern i Palais Royal hade en parterr, där publiken
stående åsåg föreställningarna, samt två rader å sidorna.
Priset å alla teatrarna för tillträde till en parterrplats var
blott 15 sous, för en plats på första raden, amphiteatern
och själva scenen 3 livres, för en plats i de högre logerna 1
livre 10 sous eller 1 livre, men då ett stycke första gången
gavs, dubblades priserna, ibland även annars. Ett fullt hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
