Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - Teatern på Molières tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författaren ej heller skyddad, och första upplagan av Le Cocu
imaginaire ger oss härpå ett talande exempel. Utgivaren,
en herr Neuf-Villenaine, som måtte hava haft ett mycket
gott minne, berättar, att han blivit så förtjust över den
representation, han åhört, att han upprepat sitt teaterbesök
en fem, sex gånger. När man sedan i ett sällskap kom
att tala om pjesen, märkte han, att han kunde den så gott
som utantill. Han gick då ännu en gång på teatern för
att fylla ut luckorna och gav så ut pjesen, som han hade
vänligheten att dedicera till Molière.
Förläggarna kunde just ej heller betala några större
honorar, ty även deras förlagsrätt var ganska klent skyddad
mot eftertryck. Visserligen sökte de värja sig genom ett
kungligt privilegium. Men detta respekterades ej i Holland,
där alla mera begärliga franska böcker utkommo i
tjuvupplagor. En dramatisk författare kunde således blott påräkna
något honorar, så vida han hembjöd ett alldeles nyskrivet
stycke till en viss trupp. Därest han ej var en novus homo,
som var glad, om truppen gratis ville spela hans stycke,
fick han vanligen under ett visst antal föreställningar två
skådespelarandelar. Om t. ex. recetten steg till 1,660 livres
och skådespelarne voro 14, togo de 100 livres var och gåvo
författaren 200 samt avsatte 60 till dagskostnaden. Gick
stycket många gånger och med dubbla priser, blev honoraret
ganska ansenligt. Ett annat sätt var att köpa stycket för
ett visst pris, och i detta fall var Molière mycket liberal.
För var och en av de två klena tragedier, som han köpte
av Corneille, betalade han 2,000 livres.
Utom till författarna hade truppen även andra utgifter.
Dekorationerna voro visserligen mycket enkla — en gata
eller en palatssal — och härpå nedlade man ringa kostnader.
I kostymer åter utvecklade man en ganska stor lyx, ehuru
dessa lika litet som på Shaksperes tid voro tidstrogna. Men
dessa kostymer bekostades av rollinnehavarna själva. Däremot
betalade hela truppen samfällt en eller par “gagister“ eller
skådespelare för birollerna, vidare sufflör, rollavskrivare,
biljettförsäljare, orkester, vissa fattigavgifter, ljus o. d.,
sedermera, då truppen efter Molières död flyttade från Palais
Royal, hyra för lokalen. Representationerna började i regeln
först kl. 4 eller 5 på eftermiddagen.
En teatertrupp, som på Molières tid bestod av både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
