Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - De första striderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så svärmade för denna falska idealism. Även skådespelarna
i Hotel de Bourgogne fingo några snärtar för sin uppstyltade
deklamation. Den pjes, som Mascarille påstår sig hava
skrivit, skulle spelas av dem, ej av komedianterna i
Petit-Bourbon, ty dessa voro ignoranter, som läste sin vers så,
som vanligt folk talade. Spelförbudet var därför förklarligt.
Men också den följande framgången. Les Précieuses
ridicules var icke någon torr, docerande litterär satir, utan den
var sprittande glad, fylld av den gamla franska farsens
överdådiga uppsluppenhet, och än i dag, då hela
preciösväsendet tillhör historien, verkar detta stycke lika
medryckande. Satiren i dess speciella form berör oss icke
längre, men det goda lynnet är alltjämt lika smittsamt.
Stycket, vilket var liksom sprunget ur Molières egen själ,
var det första uttrycket för hans ännu blott kanske
omedvetet kända fordran på sanning i liv och dikt, och det var
måhända just det motstånd, som detta stycke framkallade,
som gav honom blod på tanden att fortsätta i samma stil
och att alltmer och mer fördjupa det klassicitetens program,
till vilket Les Précieuses ridicules utgör det första utkastet,
uppslaget till Boileaus sats: Rien n’est beau que le vrai, le
vrai seul est aimable.
Genom denna satir hade emellertid Molière skaffat sig många
fiender, han hade på visst sätt utmanat hela den litterära
världen, och en vapendragare för dessa fiender blev den
förut omtalade Somaize, som redan i januari 1660 var färdig
med ett svar på Molières stycke: Les véritables Précieuses.
Här uppträder han dock mindre såsom vapendragare för
preciöserna än såsom en ursinnig avundsman till Molière.
En ringaktad marknadsgycklare, en okunnig farsskådespelare
hade vågat att skriva en pjes, som hela Paris ville se!
Naturligtvis var det hela bara plagiat. Men nu skulle man
få se, huru ämnet borde behandlas! Tyvärr närmar sig dock
Somaizes eget stycke väl mycket ett plagiat — av Molières.
Ett par preciösa damer bli där på samma sätt narrade av
en föregiven baron och en föregiven poet, vilka i slutet
avslöjas såsom en farsaktör och dennes medhjälpare. Men
förmodligen måtte detta inlägg hava ansetts
otillfredsställande av dem, som stodo bakom Somaize, ty kort därefter
skrev han en ny pjes, Le Procès des Précieuses, som kan
anses såsom ett verkligt försvar för de subtila damerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
