Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högklassiciteten - Molière - Tartuffe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmögenhet. Men då kommer en deus ex machina. Konungen,
vars ögon genomtränga allt, har icke låtit sig bedragas av
hycklaren, Orgons donation till Tartuffe förklaras ogiltig,
och Tartuffe själv får vandra till fängelset. Man måste
giva Boileau rätt däri, att denna lösning av svårigheterna
icke är estetiskt tillfredsställande, ehuru å den andra sidan
Boileaus eget förslag till avslutning endast visar faran för
en kritiker att föreslå några ändringar. Men Molières
upplösning var måhända den enda möjliga. Utan denna hade
stycket kanske aldrig blivit tryckt eller uppfört.
Såsom vi minnas var det en upprörd tid i den franska
kyrkans historia. Striden mellan jesuiter och jansenister
pågick som häftigast, och man har även tvistat om,
huruvida Molière anfallit det ena eller andra partiet.
Förmodligen gjorde Molière icke någon skarpare skillnad dem emellan,
ehuru jesuiterna sökte göra troligt, att han avsett
jansenisterna, dessa att han syftat på jesuiterna. Typen är
allmänmänsklig och tillhör alla religioner, ej minst de
protestantiska frikyrkorna. Och faktum är, att jesuiter, jansenister
och gallikaner alla kände sig lika träffade.
Såsom nyss nämndes uppfördes de tre första akterna inför
hovet den 12 maj 1664, och stycket var då säkerligen
ännu icke färdigskrivet, ehuru planen åtminstone till den
fjärde akten naturligtvis var klar. Enligt vad Molière själv
berättar skall konungen hava tyckt om pjesen, men å den
andra sidan insåg han det farliga i den diskussion, som
kunde tänkas följa, och han förbjöd därför Molière att tills
vidare offentligen uppföra stycket — antagligen var det hans
nu bigotta mor, Anna av Österrike, som tagit anstöt.
Molière gav dock ej tappt och lyckades att kort därefter
få giva en representation, fortfarande blott av de tre första
akterna, inför påvens nevö och legat, kardinal Chigi,
som då var konungens gäst vid hovet i Fontainebleau.
Men endast några dagar senare trycktes en rasande pamflett
mot honom, Le Roi glorieux, skriven av en prest i Paris,
Pierre Roullé, och av denna får man en ganska god
föreställning om det raseri, som Tartuffe framkallat. En
människa — yttrar författaren — eller rättare en ond ande,
som antagit köttet och blott bär en människas hamn, den
mest gudlösa libertin, som århundradena frambragt, har haft
den skändliga gudlösheten att av sitt djävulska sinne skriva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
