Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Högklassiciteten
- Molière
- Molières sista dramer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MOLIÈRES SISTA DRAMER.
Då Le Misanthrope uppfördes, var Molière 44 år och stod
således i sin fulla mannakraft. Några så storslagna dramer
skrev han väl icke mera. Men hans följande produktion
visar ingen avmattning, och vid sidan av de hovstycken,
han skrev, författade han flera, som höra till den franska
scenens största mästerverk. Först tvenne
Plautus-bearbetningar Amphitryon och L’Avare.
I Amphitryon, som först uppfördes den 18 januari 1668,
har han blott — fullkomligt fritt — omskrivit den antika
hilarotragedi, vars äldsta bevarade form vi hava hos Plautus.
Men han har givit den en nästan modern karaktär, skapat
en klassicitetens Offenbachiad, överdådigt frisk och
uppsluppen, men utan vår tids vulgära kvickheter och utan de
dumma anakronismer, som så tilltala våra teatrars populace.
Ehuru först uppförd på folkteatern, skrevs Amphitryon utan
tvivel för Ludvig XIV:s hov och har trots det ystra skämtet
något av hovfest över sig. Stycket begagnar sig även av
det teatermaskineri, som då hörde till varje vällyckad
hovfest. Då det börjar, kommer Natten körande på sin char
över himlavalvet och möter Mercurius, som liggande på ett
moln inleder en diskussion med henne, och i slutet
uppenbarar sig Jupiter under blixt och åska. Mercurius tillåter
sig väl ett diskret gyckel med övergudens något breda
moralbegrepp, men Jupiter förblir dock alltid Olympiern, vars
kärlek skänker kvinnorna större lycka än den, som jordens
män kunna giva, och stycket var därför liksom skrivet för
Le Roi Soleil, som hyllade ungefär samma erotiska moral
som den helleniska guden. Men att Amphitryon direkt
författats för att försvara och förgylla den förbindelse, som
Ludvig vid denna tid knutit med Madame de Montespan, är
naturligtvis alldeles orätt. Denna var då ännu en
hemlighet, och Ludvig skulle säkerligen ej hava tagit väl upp, om
Molière gjort sig skyldig till smaklösheten att alludera på
den. Kanske var för övrigt denna förbindelse just
anledningen till att stycket, som utan tvivel skrivits för hovet,
icke kom att uppföras där utan i stället i Palais Royal;
först längre fram spelades det, en enda gång, vid hovet.
Men detta hindrar ej, att vi i Amphitryon ha en sedebild
från Ludvig XIV:s tid — kvick, graciös, litet satirisk, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0271.html
