Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den engelska restaurationens litteratur
- Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
INLEDNING
Det behöver knappt sägas, att den fransk-klassiska
litteraturen är en uteslutande fransk företeelse. Den återfinnes
ej samtidigt i något annat land, får väl sedan ett avgörande
inflytande på hela Europa, men ej längre såsom klassisk,
utan först sedan den glidit över i upplysningslitteraturen,
och 1700-talet uppfattade aldrig — lika litet som den
romantiska oppositionen vid 1800-talets början — skillnaden mellan
Racine och Voltaire. Spanien och Italien togo under
1600-talet icke några litterära intryck från det samtida
Frankrike, Tyskland och de skandinaviska länderna ej heller, och
det var först under det nästa århundradet, som Frankrikes
litterära supremati började. Endast England utgör ett
undantag. Redan på 1660-talet — således under högklassicitetens
första årtionde — var man där bekant med den samtida
franska litteraturen, och denna avsatte även djupa spår i
den engelska restaurationstidens diktning. Men den franska
klassicitetens anda lyckades engelsmännen aldrig tillägna
sig; därtill voro det engelska och det franska nationallynnet
allt för utpräglade, och mot försöken att böja den engelska
smaken under fransk lydno reste sig genast från början ett
segt engelskt motstånd. Anslutningen blev därför endast
en yttre, trängde aldrig till diktningens kärna. Men kanske
just därför äger denna brytning mellan franskt och engelskt
ett icke ringa litteraturhistoriskt intresse.
Den engelska restaurationslitteraturen är vidare ur den
synpunkten viktig, att den förbereder den följande
upplysningen. Ty i denna flöda tvänne kulturströmningar samman,
en från England, och en från Frankrike. Det är framför
allt hos engelsmännen, som vi kunna följa en obruten
utveckling från renässansens empirism till 1700-talets, och av
fransmännens rationalism togo Bacons landsmän föga
intryck. Men det var just denna empiriska forskning —
Newtons naturvetenskapliga teorier samt Locke’s filosofi —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 18:45:13 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/4/0357.html
