Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Brytningen i den franska kulturen - Bayle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för tanke- och samvetsfrihet, han föredrog landsflykten
framför en trosförnekelse, och hans åsikt hänger alldeles
följdriktigt ihop, är — vad resultatet angår — i samklang med
1600-talets hela spekulation. Denna boskillnad mellan tro
och vetande återfinnes icke blott hos Descartes, utan i viss
mån ock hos Locke, och det finnes således ingen tillräcklig
anledning att betvivla hans uppriktighet.
Och vid teologiens och filosofiens skeppsbrott lyckades han
dock rädda en verklig skatt. De religiösa dogmerna äro
förnuftsvidriga. Men moralen är oberoende av den religiösa
övertygelsen. Det har, såsom han visar, funnits sedligt
överlägsna hedningar, och ehuru man visserligen icke kan göra
kristendomen ansvarig för de dåliga handlingar, som kristna
begått, kan man å den andra sidan ej heller räkna
kristendomen till godo den etiska storhet, som vissa kristna lagt
i dagen. Religion och moral äro två alldeles skilda områden.
Det rätta skall göras för dess egen skull, och en sedlig
handling förlorar i etiskt värde, om man därmed förknippar
den religiösa föreställningen om straff eller belöning eller
om den sker på grund av ett gudomligt, men likväl yttre
lagbud.
I den starka vikt, som Bayle lade på moralen, förebådar
han 1700-talet i dess skillnad från det föregående århundradet,
de religiösa konfessionernas århundrade, men han är olik
efterföljarne däri, att han så skarpt skiljer på religion och
moral, under det att dessa däremot gjorde moralen till
religionens snart sagt enda innehåll.
Bayle stod således mitt emellan tvänne tidsåldrar. Han
avslutar kartesianismens sekel och inleder Voltaires, och han
erbjuder också vissa jämförelsepunkter med den tänkare, Kant,
som avslutar upplysningstidevarvet och inleder 1800-talet.
Båda komma genom sin kritik att förneka möjligheten av
en metafysik, men båda rädda moralen undan den
metafysiska spekulationens kollaps och tillmäta den ett självständigt
värde, och liksom Kant för människan öppnade en ny väg till
en översinnlig värld, i det praktiska förnuftet, så fick tron
hos Bayle en av det teoretiska förnuftet oberoende betydelse.
I båda fallen slogo deras efterföljare in på andra banor, och
den nya tid, som grydde, vände sig i viss mån emot deras.
Bayle hade vuxit upp under ortodoxismens tid, men efter
honom följde upplysningen; Kant levde under detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
