Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Defoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har man här gjort honom orätt. Någon hög estetisk rang ha
de icke, de äro, liksom Robinson, publicistarbeten, men även
de vittna om Defoes överlägsna talang såsom journalist och
innehålla dessutom uppslag, som litteraturhistoriskt äro av
ett visst intresse.
Man kan indela dessa arbeten i vissa grupper:
tjuvromaner, sjörövarromaner, demimonderomaner, övernaturliga
historier, historiska och geografiska äventyrsromaner. Redan
dessa grupptitlar säga oss, att Defoes romaner på sätt och
vis anslöto sig till hans skandal- och sensationskrönika i
Review, och vi skola också finna, att Defoe även som
romanförfattare anlade samma journalistiska synpunkt på
litteraturen som annars. Han var alltid aktuell och avsåg i
främsta rummet att tillfredsställa nyhetshungern.
För tjuvar hade man alltid i England hyst ett livligt
intresse, och en ryktbar “highwayman“ eller en förslagen
Londontjuv kunde lätt bli publikens gunstling, vars bragder
man beundrade och vid vars avrättning man alltid med nöje
infann sig. En folklitteratur om dem fanns redan på
1500-talet, och måhända erinra vi oss, att Shakspere’s samtida,
Robert Greene och Thomas Nash, icke utan talang sökt att
härav skapa en mera litterär genre. Inom det senare
engelska renässansdramat voro dylika förbrytartyper ej heller
ovanliga, och i början av 1700-talet, då landsvägsröverier
och andra förbrytelser tyckas hava varit särskilt talrika,
voro folkskrifter av denna art en mycket omtyckt läsning.
Med sin journalistiska begåvning insåg Defoe lätt, att här
var något att göra. Han tyckes hava varit ganska
förtrogen med förbrytarvärlden, och det ofrivilliga uppehåll, har
nödgats göra i Newgate-fängelset, hade han tydligen
utnyttjat till några intressanta bekantskaper med de tjuvar
och rövare, han där hade till kamrater. Hans intima
kännedom om denna värld kommer i varje fall fram i flera
arbeten.
Huru “up to date“ Defoe här var, visar sig bäst i A
Narrative of all the robberies, escapes etc. of John Skeppard.
Denne stortjuv hängdes den 16 november 1724, och dagen
därpå kom A Narrative ut, enligt uppgift författad av John
Skeppard själv, som här därför talar i första person. Utan
tvivel var denna egendomliga självbiografi byggd på
meddelanden från tjuven själv, med vilken Defoe på något sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
