Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queen Anne - Addison och Steele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1600-talets Frankrike. Det blev nu dessa demokratiska kaffehus,
som angav tonen för litteraturen icke blott i England, utan
en tid även i Frankrike samt för övrigt i hela Europa.
Det äldsta kaffehuset i London öppnades visserligen först
1652, men omkring 1700 skulle deras antal, om man får
tro en samtidig författare, hava stigit ända till 3,000. Detta
är säkerligen en betydlig överdrift, men i varje fall voro
de över ett halvt tusental. På dem serverades icke blott
kaffe och te, utan ock starkare drycker — jämte tobak och
pipor — och flera av dem skilde sig nog föga från vanliga
krogar. De flesta hade blott ett stort rum, de förnämligare
ock några privata för mera högtstående sällskap. I det
stora rummet voro flera bord med bänkar, och åtminstone
en del av borden voro reserverade för vissa stamgäster, som
varje kväll uppsökte sitt kaffehus att där läsa avisorna och
utbyta tankar om innehållet med några bestämda vänner.
Ett dylikt stambord var således ett slags klubb, vilket icke
hindrade, att konversationen ibland kunde bliva tämligen
allmän, till en del beroende därpå att de mera berömda
kaffehusen hade en publik av en viss smak och en viss
samhällsställning. Så var Lloyds kaffehus en mötesplats för
köpmän, The Grecian för jurister, Wills — åtminstone på
Drydens tid — för litteratörer, St. James för politiker av
whigpartiet, The Cocoa Tree för tories etc. De besökande
utgjordes till större delen av medelklassen, och det var till
denna Steele ville vända sig. The Tatler skulle tillgodose
allas smak — de skulle få skandaler inom societeten, litterära
och politiska nyheter samt allmänna reflexioner. I de flesta
fall hade Tatler här föregångare inom pressen. De flesta
tidningarna innehöllo ju politiska nyheter, i Defoes Review
hade funnits en särskild avdelning, Mercure Scandale, för
societetsskvaller, och flera tidningar, särskilt Athenian
Mercury, upptogos av publikens frågor och utgivarens svar i
allehanda ämnen; endast den litterära kritiken, särskilt
teaterkritiken, var försummad.
Steeles lilla kvartblad skulle förena allt detta. De
politiska nyheterna hettes emanera från St. James’ kaffehus,
societetsskvallret från Whites, lärda saker från Grecian,
litteraturkritiken från Wills och de allmänna reflexionerna från
“my own apartement“ — såsom utgivare uppträder
nämligen Isaac Bickerstaff. Denne var en komisk gestalt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
