Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA FRANSKA KULTUREN 139
fullkomligt spelraseri. Man spelade överallt, på börsen, i
sällskapslivet, i de mer eller mindre hemliga spelhus, som
överallt växte upp. Och med spelet följde en härmed sam-
manhängande “halvvärld“, “chevalierer“ och “markiser“,
vilka likt hjältarne i Menandros’ komedier blott levde för
sina nöjen, blottade på all moral och religion, ofta med ett
självfabricerat adelsskap och en förmögenhet, som uteslu-
tande berodde på turen vid det gröna bordet, damer med
likaledes självskapade, klingande titlar, men med en mycket
tvivelaktig dygd, uppkomlingar av alla slag och bedragare
av alla nyanser. Det är denna värld, som med en över-
lägsen talang, men utan Wycherleys brutalitet, skildras i
denna tids romaner och komedier, av Regnard, Le Sage,
Marivaux och Prévost. Då modernalitteraturhistoriker klandrat
1700-talslitteraturen för dess bristande realism, är därför
detta klander knappt berättigat. Vid sidan av den mer
eller mindre urblekta idealism, vid vilken man uteslutande
fast sig och som särskilt framträder i tragedien, lärodikten
och epiken, löper hela tiden en realistisk strömfåra, som
för århundradets allmänna skaplynne är lika karaktäristisk.
Och det är likaledes en överdrift, då man framhållit 1700-
talets brist på psykologiskt intresse i motsats till klassicite-
tens. Det är sant, att hos flere av de tongivande för-
fattarne, hos Voltaire och hans meningsfränder, träder in-
tresset för idéerna i stället för den äldre tidens intresse för
psykologien. Men författare som Le Sage, Prévost och
Marivaux äro ypperliga psykologer, och även i denna punkt
är det en fara att för mycket generalisera ett helt tide-
varvs skaplynne.
Men i stort sett, även om litteraturen under det nya
århundradet ingalunda avbrutit sambandet med klassiciteten,
hade den dock blivit en annan än förut. Även författarne
visa oss en ny typ. Under klassiciteten hade de nästan
alla, mer eller mindre, genom pensioner, sinekurer o. s. v.
stått i beroende av hovet eller aristokratien. Den nya för-
fattaren däremot är “litteratör“. Han vänder sig till den
stora allmänheten, får sin inkomst från denna och söker
därför att träffa dess smak. Den nya litteraturen blir där-
för demokratisk, under det att den föregående varit aristo-
kratisk. Litteratörernas samlingsplats under la regence och
tiden närmast efter är därför ofta ett litterärt kafé, På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
