Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen före 1700-talets mitt - Voltaire och Montesquieu - Voltaire som historieskrivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIÈCLE DE LOUIS XIV 295
som förlät honom alla hans mätresser, icke förlät honom
hans biktfader. Under de tre sista åren av hans liv glömde
större delen av hans undersåtar allt stort och minnesvärt,
som han uträttat“. Fullt kan Voltaire aldrig förneka sig
själv.
Men betydelsen hos arbetet ligger icke i att vara en
furstebiografi, utan i att vara en skildring av hela tidevarvets
kultur, och i detta fall är Voltaires arbete det första i sitt
slag. Han dröjer ej blott vid krigen och kabinettspolitiken,
utan skildrar ock hovet, finans- och krigsväsendet, vitterhet
och konst, handel och samfärdsel, allmänna inrättningar
o. s. v. Och även i senare tid får man söka ett motstycke
till denna allsidiga skildring. Man har, särskilt för vissa
partier, förebrått honom, den eljes så elegante stilisten, en
viss torrhet och här jämfört honom med Saint-Simon.
Och onekligt är, att Voltaire i detta arbete ej äger Saint-
Simons medryckande, passionerade framställning, men å den
andra sidan ser Voltaire sin uppgift dock från en mera all-
sidig synpunkt och bemödar sig åtminstone om en opartisk
skildring. Liksom bakom Histoire de Charles XII ligger
även här en omfattande och samvetsgrann källforskning.
“Jag har arbetat som en benediktiner“, skrev han, och
däri låg knappt någon överdrift. Såsom rikshistoriegraf
hade han haft tillgång till de ofientliga arkiven, som han
flitigt begagnade, han hade anlitat alla privatanteckningar,
han kunnat komma över, och han hade personligen utfrågat
flera av de handlande personerna. I detta fall hade han
således föga att förebrå sig.
Det kulturhistoriska intresse, som röjer sig redan i Siècle
de Louis XIV, kommer än starkare fram i ett stort, redan
under Cireytiden påbörjat arbete, Essai sur les mœurs et
l’esprit des nations, vars första upplaga, frånsett ett ofull-
ständigt tjuvtryck, utkom 1756, en mänsklighetens kul-
turhistoria från äldsta tider fram till 1700-talets början.
Naturligtvis kan man för ett dylikt arbete ej fordra en
källforskning i samma stil som vid de båda föregående.
Men Voltaire lägger även här i dagen en för denna tid
mycket stor beläsenhet, och den huvudanmärkning, man
kan rikta mot honom, rör icke forskningen, utan bristen på
opartiskhet. I viss mån var arbetet skrivet i motsats till
Bossuets Histoire universelle. Denna hade, såsom vi minnas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
