Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Richardson - Fielding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIELDINGS BIOGRAFI 331
Den, som följde, sammanhänger i stället ned livsuppfatt-
ningen i Spectator, delvis ock med det gamla kavaljers-
partiets, åtminstone i dess hat mot puritansk skenhelighet.
Den, som inleder denna riktning inom den engelska romanen,
är Fielding.
FIELDING
Henry Fielding, som föddes 1707, tillhörde en aristokra-
tisk familj, även om de medgörliga genealoger hava orätt,
som lett släktens anor upp till huset Habsburg. I varje
fall var den bekant redan på Edward III:s tid, deltog sedan
i rosornas krig, och 1622 blevo två medlemmar upphöjda
till lorder, den ene av Denbigh, och den ancre av Desmond.
Från den förre härstammade skalden, vilken var sonsons
son till den tredje greven av Denbigh. Danna hade fiere
söner, och den yngste av dem blev således blott Mr. Fiel-
ding. Hans son, skaldens far, Edmund Fieliing ägnade sig
åt krigaryrket, steg visserligen till generallö;tnant, lär hava
varit en tapper soldat, men av allt att döma ytterst lätt-
sinnig och särskilt en ursinnig spelare. 1706 gifte han sig
med en dotter till Sir Henry Gould — som det synes mot
familjen Goulds önskan och utan dess samtycke — och Sir
Henry testamenterade också sin förmögenhet icke till mågen,
utan till dottern och barnbarnen. Något lyckligt barndoms-
hem hade den lille Henry Fielding således icke, så mycket
mindre som fadern och mormodern ivrigt grälade om för-
mynderskapet över honom; modern hade nämligen dött 1718,
och fadern hade kort därefter gift om sig. 1719 skickades
han till Eton, där han stannade till 1724 eller 1725 och
fick lära sig klassiska språk, ty någon annan undervisning
gavs där icke, om man undantager matematikens element.
Franska lärde han sig på egen hand. Då han vid aderton
år slutade i skolan, var han en lång, vacker yngling, vilken
tyckes hava ärvt sin fars lättsinne, ty den enda underrättelse,
vi från detta år hava om honom, är, att han då sökte röva
bort en ung och rik arvtagerska — ett äventyr, som emel-
lertid i motsats till faderns misslyckades. Sedan höra vi ej
av honom förr än 1728, då han skrev en komedi, Love in
several masks, ett stycke i Congreves stil, där han behänd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
