Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Fielding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIELDINGS BIOGRAFI 3 33
två led grenadierer med påskruvade bajonetter och utanför
teatern ett kompani av gardet. Två fredsdomare fingo taga
plats på parterren, och ehuru de uppläste upprorslagen,
hjälpte det ej. När de olyckliga aktörerna ville dansa, över-
höljdes scenen med ett regn av ärtor, när de talade, tjöt
publiken, och så reste sig alla upp och sjöngo Fieldings
sång “Roast Beef of old England“.
Men för Fielding betydde licensing act även ett ekono-
miskt dråpslag. Hädanefter var det tydligt, att han icke
skulle få någon pjes spelad i England, och han, som nu
var trettio år gammal, måste således välja en ny levnads-
bana. Ehuru gift och med familj beslöt han nu att stu-
dera till jurist, skrev samma år in sig i Middle Temple,
och på två år blev han färdig med sin grad. Vid sidan av
den advokatverksamhet, som han väl nu började, men som
antagligen var ganska obetydlig, kastade han sig på journa-
listiken och startade i november 1739 tillsammans med
några vänner tidningen The Champion, som kom ut tre
gånger i veckan, en av de många epigonerna till Spectator.
Icke heller den lär vara vidare betydande, men han fort-
satte här sitt gamla krig mot Walpoles ministär, och såsom
hans senaste biograf anmärker, utvecklade sig farsförfattaren
nu till essayist och lärde sig att med samma lätthet skriva
en fortlöpande prosa som förut dialoger. Men med The
Champion voro läroåren till ända, och i februari 1742 kom
hans första roman, Joseph Andrews, ut.
Anledningen var Richardsons Pamela, och jag har dröjt
så pass länge vid Fieldings biografi för att åskådliggöra den
starka motsatsen mellan den redan gamle, självbildade, bor-
gerlige, hederlige, men bornerade Richardson, vars liv förflöt
utan alla förvecklingar, och Fielding, en ung man av för-
näm börd, men med dåliga affärer, med ett fädernearv av
äventyrarlynne, icke rädd för ett drastiskt skämt, visserligen
med ett starkt moraliskt patos, men med ett djupt förakt
för den puritanska katekessedligheten. Det är redan härav
tydligt, att Fieldings roman skulle bliva av en helt annan
art än Richardsons. Men något personligt angrepp på Ric-
hardson avsåg Fielding icke. Han visste förmodligen icke
av, att Richardson var författare till Pamela, som utkommit
anonymt, och ännu så länge var författarskapet blott känt
inom en trängre krets. Men det var själva romanen han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
