Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Fielding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOM JONES 35 1
resultat, då frihet enligt naturlagen tillhör varje väsen,
men ingendera tar hänsyn till motivet: att Blifil velat vara
elak och att Tom sökt återställa en tillhörighet åt den rätte
ägaren.
Såsom äldre begår Tom andra snedsprång, som Victoria-
tidens mera stränga moralister haft svårt att förlåta honom,
särskilt hans förhållande till lady Bellaston. Men de hava
glömt, att Tom Jones skrevs samtidigt med Roderick Random
och endast några decennier efter Wycherleys tid. Tom är i
själva verket här mera idealist än de flesta av hans samtida
voro. Han beger sig på en maskerad för att få träffa
Sophia Western, råkar i stället lady Bellaston, som har
lady Boobys fria moral, blir förförd av henne, men ångrar
sig nästan genast och tillbakavisar hennes försök till en
fortsatt förbindelse. Utan denna klandrade episod hade
karaktären nog icke blivit så sann och så tidstrogen som
den nu är. Den tidens engelsmän voro av ett grovt virke,
och det var även Tom Jones. Det kan därför ej nekas,
att han trots alla sina goda egenskaper, trots sin öppenhet
och sitt naturfriska lynne, är väl litet kulturmänniska. Taine
har därför icke så orätt, då han kallar honom “en god-
hjärtad buffel — måhända en hjälte, som passar för ett
folk, som själv kallat sig John Bull“. Men å den andra
sidan få vi ej förbise, att Tom Jones även för oss framstår
såsom en idealgestalt, om vi jämföra honom med Wycherleys
och Smollets hjältar. Ty hos dem, men icke hos Fielding,
kommer hela den våldsamma engelska brutaliteten fram.
Som man ser är Fieldings karaktärsteckning rakt motsatt
Richardsons. Dennes personer hade tillhört två olika grupper:
goda eller onda, och några nyanser hade icke förekommit.
Fielding hade gjort den riktiga observationen, att dylika
personligheter knappt förekommo i det verkliga livet, och han
ger oss därför “mixed characters“, som icke äro helt goda
eller helt onda utan både det ena och det andra, ty sådana
äro ju människorna. Den enda avvikelsen härifrån är Toms
motståndare Mr. Blifil. Men till hyckleriet och själviskheten
var Fielding en lika obarmhärtig fiende som sedermera Dickens.
Detta hat förledde honom här till en överdrift, vilken sam-
manhänger därmed, att han, såsom jag redan påpekat,
likaväl som Richardson förfäktade en moralsats, ehuru en
motsatt. Hjälten i Tom Jones känner ej något som heter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
