Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Smollet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RODERICK RANDOM 359
Sedan följer den avslutning man kunnat vänta. Fadern,
kapten Bowling och Roderick återvända till England. Den
senare, som blivit sin faders och sin morbroders arvinge,
har nu förvandlats till en rik herre, som naturligtvis gifter
sig med Narcissa och återköper det gamla familjegodset.
Och därmed hade denne engelska Gil Blas nått den livets
lycka, som syntes honom såsom den högsta.
Av det referat, jag här givit, finner man utan svårighet,
att Smollet saknade uppfinningsförmåga och fantasi. I de
stora dragen återger romanen nästan steg för steg författa-
rens egen levnadshistoria. Någon styrka i kompositionen
äger han heller icke, och under det att Fielding med Tom
Jones höjde sig över den picareska romanen, står Smollet
ännu kvar på Gil Blas’ ståndpunkt och kan blott ge en
serie miljöbilder, ej en enda klart uppbyggd handling. Högre
står han i människoskildringen. Men även här är han
tämligen begränsad. Han lyckas teckna råbarkade, ohyfsade
naturer. Men så snart det gäller sådana, av vilka man
måste fordra någon kultur, räcker hans förmåga ej till —
han avhåller sig ock från alla försök i den vägen. Bäst
är kanske hans kapten Bowling, en gammal sjöbuss, som
svär och talar — för första gången i litteraturen — detta
skepparspråk, som sedan blivit så modernt inom den engelska
romanen. Han är alldeles obildad, ohyfsad och plump,
men genomhederlig. Han var — skriver Smollet, som hade
en synnerligen skarp blick för alla de handlande personernas
yttre — en kraftigt byggd karl, något hjulbent, med en
tjurnacke och ett ansikte, som härdats av de våldsammaste
väder. Nar vi först göra hans bekantskap, har han kommit
för att ta reda på sin lille systerson och introducerar sig
själv hos dennes farfar, som då ligger på sitt yttersta.
“Er tjänare, Sir, er tjänare. Skoja upp er nu min gubbe!
Kanske ni inte vet, vem jag är. Mitt namn är Tom Bowling,
och det ser ut, som om ni inte skulle känna den här pojken
heller. För nu har jag, ser ni, riggat upp honom, och
tacklingen flaxar nu inte så mycket i vind, som den gjorde
förut. Det är min systerson, Roderick Random, ser ni!“
Då den gamle ej vill ta hand om pojken, åtar sig kapten
Bowling själv det besväret, och gör det med en sjömans
hurtighet och likgiltighet för pengar. Så råkar han på
obestånd, får rymma, och Roderick nödgas sedan dra sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
