Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LILLO 377
Tragedy och A Woman killed with kindnesse — och sedan
hade genren fortsatts av flera, särskilt Otway och Southerne.
Sambandet mellan Lillos stycke och dessa äldre renässans-
tragedier framgår redan därav, att han bl. a. bearbetade
Arden av Feversham och därav att hans förnämsta stycke
är förlagt till Elisabeths tid. Det nya i hans insats ligger
därför snarast däri, att hans drama framträder i en med-
veten opposition mot den fransk-klassiska tragedien och
mot den då ännu gällande estetiken, enligt vilken tragedien
blott fick handla om furstar och hjältar. Georg Lillo (1693
—1739) var en enkel borgare i London, juvelerare till
yrket, och hans starka, borgerliga uppfattning träder också
ständigt fram. I detta hänseende är företalet till hans
The London Merchant or the History of George Barnwell
högeligen märkligt. Tragediens uppgift, säger han, är att
uppväcka passioner i syfte att förbättra dem, som äro brotts-
liga. Den förlorar icke i sin värdighet genom att lämpa
sig efter människornas vanliga omständigheter, och ju flera,
som beröras av handlingen, dess större nytta medför den.
Om furstar och liknande personer voro de enda, som ut-
sattes för olyckor, beroende på deras laster eller svagheter,
vore detta visserligen ett skäl att begränsa tragedierna blott
till’dem. Men när så icke är fallet, är det tydligen det
förnuftigaste att distribuera läkemedlet efter antalet patien-
ter. Därmed vill jag visst inte förneka, att dessa furste-
tragedier kunna hava sin nytta. Men jag har sökt att ut-
vidga området för den allvarliga poesien, och jag hoppas, att
större förmågor skola fortsätta på den väg, som nu före-
faller ny.
Lillo står således på samma ståndpunkt som Richardson:
diktens uppgift är att åstadkomma en moralisk förbättring
samt måste därför återgiva det verkliga livet och helst bor-
garklassens. Hjälten är också en ung handelsbokhållare,
George Barnwell, vilken är i tjänst hos en köpman, som
bär det betecknande namnet Thorowgood (genomgod) och
även gör skäl för namnet, ty han är ett mönster av heder,
rättvisa och fosterlandskärlek, och han hyser denna stolthet
över sitt yrke, som Voltaire till sin förvåning iakttagit hos
den engelska köpmanskåren. Jag har — säger Thorow-
good — gjort den iakttagelsen, att i de land, där handels-
yrket skattas och uppmuntras, göras upptäckter icke att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
