Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska vetenskapen - De engelska historikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBERTSON. GIBBON 397
är här inledningskapitlet, vari Robertson ger en teckning
av medeltiden, som blev grundläggande för tidens uppfatt-
ning och som sedan går igen både hos Schiller och hos
den unge G-eijer. Medeltiden är för Robertson den stora
natten, på vilken renässansen följer såsom den mänskliga
kulturens sol. Han är den liberala upplysningshistorikern,
som i medeltidens stora religiösa rörelser endast kan upp-
täcka vidskepelse och barbari, i de politiska institutionerna
blott anarki, men som likväl ej saknar allt sinne för riddar-
väsendets romantik.
Den mest betydande av 1700-talets engelska historiker
var likväl Edward Gibbon (1737 —1794), vars Decline and
Eall of the roman Empire (1776—1781) för sin tid var
ett verkligt jättearbete, med vars utarbetande Gibbon var
sysselsatt i femton år och som i den första upplagan upp-
tog sex volymer. Det sönderfaller i tre delar: den ro-
merska kejsartiden till Konstantin, från Konstantin till det
västromerska rikets fall och från denna tid til] Konstantino-
pels erövring av turkarna. Ursprungligen hade han blott
tänkt på att föra skildringen fram till det västromerska
kejsardömets upphörande, men utvidgade sedan ämnet till
Byzans historia och till det romerska imperiets efterverk-
ningar i västerlandet. Det är klart, att denna senare del
måste vara svagare, ty det material, särskilt i slaviska
källor, som nu står forskningen till buds, saknades då ännu.
Men i det stora hela har han åstadkommit ett klassiskt ar-
bete, i viss mån den första moderna framställningen av en
stor historisk process. Gibbons bildning var fullkomligt
fransk, och till metoden var han en lärjunge till Montesquieu,
ehuru vida mera rent historiskt orienterad än denne, som
var mera tänkare än forskare. Det problem, han tog upp
att behandla, var detsamma som Montesquieus: det romerska
världsväldets undergång. Detta hör ju till de mest lockande
för en historisk tänkare, utövar än i dag sin dragnings-
kraft och torde fortfarande vänta på sin definitiva lösning.
Ty de verkande faktorerna hava utan tvivel varit många.
Såsom son till det kristendomsfientliga upplysningstidevar-
vet fäste sig Gibbon företrädesvis vid den nya religion,
kristendomen, som nu såsom ett sprängämne kom in i den
antika civilisationen och i vars världshat och kulturfientlig-
het han såg en huvudfaktor till upplösningen. Men om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
