Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Inledning - Salongerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 62 MADAME GEOFFRIN
Medelpunkten i denna var en ganska egendomlig företeelse,
en gammal dam, född 1699 och. således, då hon debuterade,
redan femtio år gammal. Hon var av borgerlig börd och
gift med en rik industriidkare, efter vilken hon just vid
denna tid blev änka. Litterär var hon icke, hade icke skri-
vit några böcker, och av hennes brev äro endast några få
bevarade. Men hon tyckes hava ägt vad man skulle kunna
kalla taktens geni, förmågan att förena olika intelligenser
och på hela sin omgivning trycka en stämpel av älskvärd-
het, god ton och urbanitet. Och dessutom ett verkligt gott
hjärta ■— “mamma Geoffrin“ var det smeknamn, med vilket
hon omtalades av sina skyddslingar, och det tyckes hon
hava förtjänat genom den omtänksamhet, med vilken hon
sökte att sörja för sina vänner. Då hon slutligen, 1777,
avled, skrev grevinnan De la Marek till Gustaf III: “Den
ryktbara madame Geoffrin har dött av ett slaganfall. Det
är en förlust för litteraturen och konsten och en god kvinna
mindre. Utan att hava mera esprit än någon annan och
mycket obetydliga kunskaper, hade hon genom att se litte-
rärt folk och konstnärer av alla slag ersatt denna brist i
sin uppfostran och var i stånd att fälla mycket sunda om-
dömen om allt. Hon var rik och använde sina inkomster
till att göra gott och uppträdde så klokt, att hon skapade
sig ett namn utan att man vet på vad sätt, ty när man
såg henne kunde man ej förstå, hur hon hade fått detta
anseende. “
Det var hennes salong, som nu blev encyklopedisternas
högkvarter. Men själv var gumman icke någon “filosof“ i
den stilen, utan hade sin lilla religion för sig. Hon var
t. o. m. så omtänksam, att hon gjorde upp med en med-
görlig präst, att han, då så påkallades, skulle begrava hennes
otrogna filosofiska vänner, enär hon förutsåg, att det skulle
stöta på svårigheter från kyrkans sida. Lika älskvärt sörjde
hon för deras lekamliga välbefinnande. Tid efter annan
sköt hon till 300,000 francs till otrosorganet Encyklope-
dien, och då den stackars Mademoiselle de 1’Espinasse blev
utkörd ur Madame Du Deffands hus, gav hon henne ett
årsunderhåll av 3,000 livres. Två gånger i veckan gav
hon stor middag, på måndagarna för konstnärerna, och då
såg hon Boucher, Vanloo, La Tour, Vernet, Bouchardon
m. fl. Hon köpte också flitigt deras arbeten, både av konst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
