Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Inledning - Salongerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464 JULIE DE l’eSPINASSE
Hon hade lyckats att bibehålla tonen från klassicitetens
dagar. Men ibland kändes tvånget här för starkt, och man
tog då sin tillflykt till de “synagogor“, som de rika en-
cyklopedisterna Helvétius och Holbach öppnat i sina hem,
där man fritt kunde skrika ut och där man mindre intres-
serade sig för takt och god ton än för “sanningen“. Men
dessa stridbara salonger fingo alls icke samma betydelse
som den snälla “mamma Geoffrins“. En fjärde samtidig
salong var den, som hölls av Grimms väninna Mad. d’Epinay
och där Grimm samlade sina vänner. Men ej heller den
blev någon allvarlig konkurrent till Mad. Geoffrins, trots
den större yttrandefrihet man här åtnjöt. Däremot funnos
två andra salonger, som delvis voro samtidiga, delvis efter-
trädde hennes och som förtjäna större uppmärksamhet. Det
var Julie de l’Espinasses och Mad. Heckers.
Julie de 1’Espinasse, en fattig, men älskvärd och spirituell
tjugoårs flicka, kom 1754 såsom sällskapsdam till markis-
innan Du Deffand, en högt begåvad, men också mycket
lättsinnig dam från regencens tid. Också hon hade redan
på 1730-talet öppnat en salong, men denna, som fortgick
under många år, var knappast litterär, utan aristokratisk,
ehuru vissa författare såsom Fontenelle och Montesquieu
där kunde förekomma. Men så gjorde hon bekantskap med
den unge D’Alembert, blev nästan förälskad i honom, och
nu började hon också taga emot encyklopedisterna, ehuru
hon alls icke gillade deras åsikter. Så blev hon 1752 blind
och tänkte då slå sig ned i landsorten, men snart kom hon till-
baka och hade då såsom sällskapsdam tagit den unga Julie
de 1’Espinasse med sig. Till en början gick det bra, men
då hon fann, att hennes gäster, D’Alembert, Marmontel,
Turgot, Condorcet och de andra unga filosoferna ej intres-
serade sig för värdinnan, utan blott för sällskapsdamen,
blev hon ursinnig och körde bort henne. Filosoferna följde
med, och då Julie tack vare Mad. Geoffrins välvilja fått ett
hem, var det där, som eliten av encyklopedisterna samlade
sig — visserligen blott till samspråk, ty några middags-
bjudningar medgåvo ej Julies ekonomi. Men denna “kyrka“
— ty så kallade man den — vars överstepräst D’Alembert
var, fick icke någon lång tillvaro. Den hade grundats 1764,
och redan 1776 slutade Julie de 1’Espinasse sina dagar.
Av annan art var Madame Heckers salong. Hon var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
