Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Inledning - De mystiska sällskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 7 0 FRIMURARORDENS MEDELTIDSMYSTIK
Balduin av Jerusalem hade verkligen upplåtit en del av sitt
palats åt tempelherrarna, och detta palats ansågs ligga på
samma plats som det forna Salomoniska templet. Tempel-
herrarna kallade sig ock “det Salomoniska templets fattiga
krigare“, och som bekant benämndes deras ordenshus tempel.
Enligt den frimurarhistoria, som nu fabricerades, skulle tem-
pelherrarnas siste stormästare, Jacques de Molay, till sin
nevö Beaujeu hava överlämnat ett manuskript, som han fått
mottaga av prästerskapet vid Kristi grav och som innehöll
ordens alla hemligheter. Dessa hade sedan gått i arv bland
Beaujeus efterträdare såsom frimurarordens stormästare. Men
det märkliga var, att denne stormästare var okänd. Ingen
visste med säkerhet, vem som ägde denna värdighet och den
därmed förknippade högsta kunskapen i ordens mysterier,
men man trodde, att stormästarskapet gått i arv inom den
Stuartska familjen. Receptionerna fingo nu en medeltids-
karaktär, som erinrar om Walpoles Castle of Otranto: “Man
inbillar recipienten, att han genom falluckor nedsläpas i
underjordiska valv och att han håller på att stiga uppför
en trappa utan slut, han får höra barnskrik och sabelklirr,
man söker få honom att tro, att man öppnar en pulsåder
på honom och att han håller på att förblöda. Och till sist,
då bindeln lossas från hans ögon, finner han, att alla brö-
derna stå omkring honom med värjspetsarna riktade mot
hans blottade bröst.“ Men detta är ju ren romantik under
upplysningens tidevarv!
De motsatta tendenserna inom orden ledde emellertid till
organisationer, som snarast kämpade mot varandra. A ena
sidan utvecklades logerna till klubbar, som stridde mot eller
trodde sig strida mot jesuiterna och som närmast voro organ
för upplysningstidens kosmopolitism, dess deism och dess
humanitet. Detta program gjorde också, att frimurarorden
upprepade gånger blivit av påvarna bannlyst, och än i dag
är frimurarorden i Italien en härd för all politisk och religiös
radikalism, under det att frimurarorden å andra ställen blev ett
tillhåll för religiös mystik och obskurantism samt förvandlades
till ett verktyg i den politiska och religiösa reaktionens tjänst.
Efter mönstret av frimurarorden uppväxte mot århundra-
dets slut en mängd andra hemliga sällskap, vilka dock fört
en mera efemär tillvaro, men som äro betecknande för tidens
dragning åt mystik- Ännu starkare kommer detta drag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
