Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Dramat - Beaumarchais och komedien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEAUMARCHAIS’ BIOGRAFI 519
var t. o. m. nog elak att misstänka, att Beaumarchais själv
var nidskriftens författare. Beaumarchais’ samvetsgranne tyske
biograf Bettelheim delar visserligen icke den senare miss-
tanken, då skriften därtill synes allt för klumpig, men å den
andra sidan anför han mycket starka skäl för, att Angelucci
aldrig existerat annat än i Beaumarchais’ fantasi. Beau-
marchais blev också arresterad, men slapp snart lös och åter-
vände till Paris, där man fortfarande använde honom för
åtskilliga hemliga uppdrag. Ett av dessa hade en ganska
stor både ekonomisk och politisk omfattning och gällde under-
stödjandet av det amerikanska frihetskriget. Beaumarchais
bildade nu med den franska regeringens hemliga understöd
ett bolag, som skulle förse de upproriska kolonierna med
krigsförnödenheter, utvecklade därvid en oerhörd energi och
förlorade mycket pengar; först 1835 fick hans familj igen
800,000 francs av de 2,280,000, som Amerika var honom
skyldig. Men han var aldrig knusslig, då det gällde något,
för vilket han intresserade sig, och för övrigt gjorde han
andra affärer, som höllo honom skadeslös. Ty han tyckes
hava hunnit med allt. Han bildade den första författarför-
eningen, tvingade fram högre honorar av teatrarna, startade
bolag och företag av olika art, skrev teaterpjeser, förde
processer och gav ut ströskrifter — det sista icke längre
med samma framgång som förut, ty opinionen började nu
att vända sig mot honom. Och till sist kom den franska
revolutionen. Beaumarchais hade just uppfört ett praktfullt
palats åt sig mitt emot Bastiljen, och där fick han bevittna
stormningen. Så blev han angiven inför nationalförsam-
lingen och häktades, men blev strax före Septembermorden
befriad av en av sina många f. d. älskarinnor, fick pass till
Holland och blev så räddad. Emellertid sattes han på
emigrantlistan, och hela hans förmögenhet indrogs. Han
led nu under några år verklig nöd, men kom efter revolu-
tionen tillbaka och lyckades att med sin energi nödtorftigt
reparera sin affärsställning. 1799 gjorde döden slut på
detta växlingsrika liv.
Någon strängare moral hade Eugénies författare icke.
Men han hade en mängd älskvärda egenskaper. Någon
tänkare var han visserligen icke, men han hade en över-
lägsen begåvning, en mångsidighet som få, en esprit, som
var fullkomligt medryckande, ett oförbränneligt gott lynne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
