Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Rousseau - Rousseaus liv före 1749
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MADAME DE WARENS 555
1700-talet mycket karaktäristisk form. Hon hade — som
Rousseau skriver — “un caractère sensible et un tempéra-
ment froid“, i sin erotik inlade hon ingen passion, utan
betraktade den såsom en naturlig och etiskt likgiltig sak,
och hos henne förenades den till sist med en sentimental
moral, som förefaller oss högst egendomlig, men som på
1700-talet var långt ifrån ovanlig. Ty med alla sina brister
var verkligen Madame de Warens en enligt samtidens for-
dringar mycket “dygdig“ kvinna. Hon var god, hjälpsam,
gästfri, hennes börs stod öppen för hennes skyddslingar —
och det var ju framför allt detta, som 1700-talet menade
med “dygd“. Men hon var även religiös. Hennes trosavsvär-
jelse dikterades nog av ekonomiska motiv, men i själva verket
var bekännelsen en för henne likgiltig sak. I det protestan-
tiska Schweiz hade vid århundradets början den tyska pie-
tismen fått en viss fart, och en av dess anhängare var den
högt ansedde François Magny, som blev Madame de Warens
lärare, med vilken hon även efter trosavsvärjelsen stod i
förbindelse. Magny var i det hela likgiltig för dogmerna
och lade en nästan uteslutande vikt vid själva troslivet, vid
den religiösa känslans styrka. Han kände sig därför alls ej
upprörd över hennes trosövergång, utan försäkrade t. o. m.
hennes släktingar, att “hennes själ aldrig förefallit honom
mera vänd till Gud“. För en dylik natur ligger katolicis-
men ej så fjärran, och även inom den nya lära, som Madame
de Warens omfattat, stötte hon samman med vissa rörelser,
som erinrade om pietismen och vilka också hade många an-
hängare i Schweiz och Savoyen, nämligen med Madame
Guyons kvietism och med jansenismen. Det var särskilt på
detta område, som Madame de Warens kom att göra en
insats i Rousseaus liv.
Såsom vi minnas hade Rousseau på våren 1732 vänt till-
baka till Chambéry, där Madame de Warens med sin aldrig
tröttnande godhet upptog honom i sitt hus. Den, som skötte
detta, var en trädgårdsmästare, ett slags mellanting mellan
intendent och betjänt, en som det tyckes ganska märklig
man, Claude Anet, vilken tillika var Madame de Warens’
älskare. Han var redbar och klok, skötte förträffligt husets
affärer och var även en ivrig botaniker samt icke utan all
bildning. Även Rousseau fäste sig mycket vid honom, ehuru
förhållandet dem emellan otvivelaktigen kunnat giva anled-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
