Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Rousseau - La nouvelle Héloïse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LA NOUVELLE HÊLOÏSE’S FÖRHISTORIA 5 8 5
den första morgonen begav sig Rousseau ut på vandring i
skogen, och. där hade jag, skriver han, mitt egentliga arbets-
rum. Men tyvärr hade han ej kommit ensam. Med honom
följde ock icke blott Thérèse Le Vasseur utan ock hennes
mor — gubben hade man placerat på ett fattighus. Men
gummans barn och barnbarn hälsade ofta på dem, gumman
intrigerade, skvallrade, bråkade och stal — åtminstone trodde
Rousseau det — och trots sitt natursvärmeri kände han sig
därför ganska olycklig. Så ville han taga Thérèse med sig
på sina skogspromenader. Visserligen — skriver han, och
jag återger här i starkt sammandrag hans ord — hade vi
åtskilligt att tala om, men hon föreföll snart utledsen på
dessa promenader, och till sist hade vi ingenting att säga
varandra. Vi hade uttömt de ämnen, som intresserade båda.
Jag bad henne därför ej längre följa med, utan gick ensam.
Men därunder — det var årets vackraste månad, i juni —•
började under de friska lövverken, vid näktergalens sång
och vid bäckarnas porlande min ungdoms minnen att dyka
upp för mig. Jag såg nu framför mig alla de unga kvin-
nor, för vilka jag en gång svärmat, en seralj av houris,
Men jag kände också, att min tid var förbi, att jag var för
gammal att längre kunna ingjuta någon kärlek, “och omöj-
ligheten att nå verkliga väsen lockade mig in i drömmarnas
land. Då jag såg, att intet, som fanns till i verkligheten,
var värt min kärlek, närde jag denna i en ideal värld, som
min skapande fantasi fyllde med varelser enligt mitt hjärta. “
Under de mest hänförande bilder tänkte jag mig kärleken
och vänskapen, dessa båda avgudar för mitt hjärta. Jag-
tänkte mig två väninnor med analoga, men olika karaktärer,
den ena brunett, den andra blond, den ena livlig, den andra
mild. At den ena gav jag en älskare, och med honom
identifierade jag mig själv, jag gav honom i övermått alla
de dygder och de fel, jag kände mig själv äga. Mina figurer
ville jag placera i den vackraste trakt, jag på mina resor
skådat. Länge tänkte jag på de Borromeiska öarna, men
så bestämde jag mig för “min stackars mammas“ hembygd,
Vervey vid Lac Leman.
Det var det första utkastet; fortsättningen kom först
sedermera.
Denna fortsättning fick, åtminstone i mycket, sin utform-
ning av Rousseaus “första och enda verkliga kärlek“ —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
