Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Rousseau - Rousseaus franska efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAUL ET VIRGINIE 617
höll tillbaka sin andedräkt. I skogen, i dälderna, på bergen
hörde man det svaga kvittret från fåglarna, som smekte
varandra i sina bon, glada över den klara natten och vind-
stillan. Insekterna surrade bland gräset och stjärnorna gnist-
rade på himlavalvet, under det att havet återspeglade deras
dallrande bilder.‘‘ Detta är ju redan en natur i Lamartines
färger, och vi kunna förstå, huru ny en dylik målning bör
hava verkat under Voltaires århundrade.
Romanen förfäktar Rousseaus tes: lyckan nås blott i natu-
ren, fjärran från all civilisation. Där äro människorna ännu
oberörda av all sedefördärvande bildning, goda, dygdiga och
lyckliga, utan de behov, som kulturen skapat, i en omgiv-
ning, där näturen självmant giver dem allt de till sitt uppe-
hälle behöva. Madame de la Tour och hennes väninna taga,
utan att därom begära någons lov, ett område i besittning,
som de själva uppodla — att var och en av dem har en
negerslav är ett tillfälligt förbiseende av Rousseaus lärjunge —
men något egentligt arbete behöves ej i det tropiska luftstreck,
dit Saint-Pierre flyttat sina emigranter. Endast madame de
- la Tour kan läsa. De båda barnen hava blott de kunskaper,
som umgänget med naturen givit dem, kunna varken läsa
eller skriva, och dock äro de icke blott dygdiga, utan hava
även savoyardprästens religion. Allt det onda däremot kom-
mer från civilisationen, som representeras av den elaka, få-
fänga tanten, vilken emellertid får sitt straff, blir till sist
vansinnig, ehuru hon i våra ögon förefaller oskyldig, åtmin-
stone till det skeppsbrott, genom vilket Virginie och medel-
bart även de andra omkomma.
Men sådan romanen var, lockade den tårar ur tusentals
ögon och bidrog att stegra samtidens smak för det exotiska,
romantiska.
Den franska revolutionens stormar avbröto sedan för en
tid den litterära utvecklingen i Frankrike, och närmast var
det för Tyskland, som “rousseauismen“ fick betydelse. Men
innan jag i nästa del kommer till det stora romantiska
genombrottet, återstår dels att redogöra för de nationella för-
beredelser, som i Tyskland funnos för detta, d. v. s. för den
tyska 1700-talslitteraturen före Sturm und Drang, dels att på
några sidor skildra Spaniens och Italiens litteratur under
samma århundrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
