Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spaniens och Italiens litteratur under 1700-talet - Italien - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN
INLEDNING
Anda till 1600-talets början hade Italien varit tongivande
för den europeiska kulturen, och i viss mån togo de övriga
landen även under 1600-talet sina impulser därifrån. Barock-
författare som Marini hade ett icke ringa inflytande, och
särskild stor betydelse hade den italienska operan. Om ett
italienskt kulturförfall under detta århundrade kan man
således knappt tala. De talrika akademierna räknade många
verkligt lärda ledamöter, och dessa voro även flitiga författare.
Men det, som saknades, var inom vetenskapen de stora
idéerna och inom skönlitteraturen den säkra smaken. 1600-
talet var den italienska barockens gyllene tid, och detta
visade sig särskilt inom dramat, vilket alldeles förvildats.
1700-talet betecknar däremot den franska smakens seger
över denna barock. Men även för den italienska kulturen
över huvud var detta århundrade en framåtskridandets tid.
Väl gick Italien ej heller nu i spetsen för den europeiska
kulturen, men i motsats till Spanien följde Italien med ut-
vecklingen och gjorde även på flera områden insatser i denna.
Till en del berodde detta ökade kulturintresse därpå, att
italienarne nu befriats från det spanska oket, som under
det föregående århundradet tryckt landet och förkvävt alla
andliga livsrörelser. Det österrikiska regementet i norra
Italien var jämförelsevis milt, och den franska upplysningen
rönte här vida mindre motstånd än i Spanien. 1 stort sett
stod den bildade världen i Italien på samma ståndpunkt
som den i Frankrike.
En man, som i viss mån förmedlar övergången mellan
renässansen och upplysningen, var filosofen Giambattista
Vico (1688— 1744), och hans stora arbete Principj di scienza
nuova förebådar i viss mån Montesquieu, i det att han här
söker finna en lag, enligt vilken varje enskilt folks utveck-
ling regleras, och om Homeros framkastar han tankar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
