Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Gottsched och hans tid - Bodmer och Breitinger - Die Bremer Beiträger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GELLERT 679
eller vad han förkastade. “Schweizarnes“ strid med Gottsched
var således blott en skärmytsling, men som bebådade det stora
genombrottet.
DIE BREMER BEITRÄGER
Anfallet vittnade emellertid om, att man ledsnat på Gott-
scheds härskarställning, även om ingen ännn så länge torde
hava drömt om att uppsäga Boileau tro och lydnad. En
grupp författare, som först arbetat med i Gottscheds och
Schwabes tidskrifter, skilde sig nu från dem och grundade
1744 en egen tidskrift, Neue Beiträge etc., som utgavs i
Bremen och vilken väl skulle avhålla sig från polemik, men
som ställde sig på en från Gottsched i någon mån avvikande
ståndpunkt. Den anfaller visserligen ej den franska klas-
siciteten, men försvarar den ej heller, utan kan snarast be-
traktas såsom den bildade tyska borgerlighetens organ. Sär-
skilt ville tidskriften lägga sig vinn om “dem Frauenzim-
mer zu gefallen und nützlich zu sein“. Den upphörde
redan 1748, men medarbetarne fortsatte att verka i samma
riktning. De viktigaste författarne i denna grupp, som
vanligen benämnes Die Bremer Beiträger, voro Gellert,
Johann Elias Schlegel, Rabener och Zachariæ. Minst be-
tydande av dem voro de båda sistnämnda. Zachariæ är
mest bekant för sin komiska hjältedikt Der Renommist, där
Popes Rape of the Lock var förebilden, Rabener för sina
mycket tama och beskedliga satirer, och Gellert och Schlegel
stå utan tvivel på ett högre poetiskt plan. Christian Fürchte-
gott Gellert (1716 —1769) var sin tids mest älskade för-
fattare, men var det kanske mera genom sin personlighet
än genom sina skrifter. Ehuru han icke nådde någon hög
ålder, blev han ett slags “Altvater“ för Tyskland, religiös
utan att vara ortodox, moralisk utan stränghet, utan svul-
stig tårmildhet eller doktrinarism, mild, överseende och prak-
tiskt förståndig, ehuru professor en god tysk småborgare.
Det är framför allt de älskvärda sidorna i den tyska folk-
karaktären, som hos honom komma fram, och man kan där-
för förstå hans popularitet. Men någon litterär banbrytare
var han knappast. Han stod i det hela på den gamla tyska
religiösa ståndpunkten, men denna har här redan färgats av
upplysningen, av dess religiösa tolerans och dess intresse för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
