Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Inledning - Känslofilosoferna och mystikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 8 JACOBI. LAVATER
Denne hade brutit icke blott med encyklopedisterna utan
ock med den katolska och den protestantiska kyrkan. Detta
mod hade icke Jacobi. I sin känsloreligiositet kände han sig
otillfredsstäUd med ortodoxien, men han djärvdes aldrig här
intaga någon fast ståndpunkt och betecknades därför såsom
varken “kall eller varm“. Det inflytande, han i början av
1770-talet hade på Goethe och die Stürmer und Dränger,
blev därför också av en kort varaktighet. Några romaner,
som han skrev, anses blott vara klena efterhärmningar av
Werther.
Både Hamann och Jacobi hade, ehuru fiender till den
nya filosofien, likväl fäktat med dess vapen. Men hos
andra av denna generation övergick den pietism, som var
den gemensamma utgångspunkten, till rent svärmeri i före-
ning med en krass övertro — samma övertro, som vi sam-
tidigt möta i Frankrike, ehuru där vida mindre religiöst
betonad än i Tyskland. De tyska profeterna voro ej heller
såsom Cagliostro och Saint-Germain några bedragare utan
övertygelsetrogna svärmare. Den mest betydande av dem
var Johann Caspar Lavater (1741—1801), som var präst i
Zürich och en lärjunge till Bodmer. Han försökte sig också
såsom skald i Bodmers och Klopstocks stil, men var såsom
sådan mindre betydande, och sitt inflytande på samtiden
hade han som mystiker. Såsom sådan gjorde han ett djupt
intryck på den unge Goethe, som ännu så sent som 1779
kallade honom “den bäste, störste, visaste, innerligaste av
alla dödliga och odödliga människor jag känner“. Med det
nästa årtiondet skildes dock deras vägar i den mån, som
Goethe befriade sig från sin ungdoms Sturm und Drang-
stämning. För samtiden gjorde sig Lavater först bekant
genom sin Physiognomik d. v. s. konsten att av en män-
niskas yttre sluta sig till hennes egenskaper. Denna konst
eller vetenskap — hur man nu vill kalla den — hade
gamla anor och odlades redan under antiken. Men den
förste, som gjorde den populär, var Lavater. Hans iakt-
tagelser voro dock alldeles fantastiska — blå ögon antyda
saktmod, mörka kraft, en krokig näsa snille, en trubbig
lättsinne o. s. v. Men trots den godtycklighet, med vilken
dessa karaktäristiker uppställdes, vann Lavater likväl många
adepter för sin lära, och överallt återfinner man hans diag-
noser, bl. a. hos Ehrensvärd, som trots sin egen trubbnäsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
