Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethe före Weimartiden - Götz von Berlichingen - Werther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHE I WETZLAR 55
franska bildning såg i Götz blott “en avskyvärd imitation
av engelska stycken“. Men hela det yngre släktet jublade.
Bürger hälsade i den unge författaren en ny tysk Shakspere,
och Herder, som varit så sträng mot den första bearbet-
ningen, insåg sin orättvisa och skrev till honom: Gud väl-
signe dig tusen gånger, därför att du givit oss Götz!
WERTHER
Knappt hade Goethe avslutat den andra bearbetningen,
förrän han grep sig an med ett nytt arbete, som skulle
göra honom ännu mera berömd, romanen Die Leiden des
jungen Werther, som kom ut av trycket 1774. Även här
ligger en verklighet ur Goethes eget liv bakom.
På sin fars önskan hade han på våren 1772 lämnat
Frankfurt för att liksom denne tjänstgöra i Wetzlar vid
den s. k. Visitation des Reichkammergerichts. Uppehållet
blev ganska kort, endast till september samma år, varefter
Goethe vände tillbaka till hemmet. Men under denna
korta tid hade han dock upplevat åtskilligt, och det är
detta, som kommer fram i hans roman. Det är två episo-
der, som där äro sammanvävda. På en danstillställning ute
på landet i närheten av Wetzlar hade han gjort bekantskap
med en ung dam, Charlotte Buff, dotter till en amtman,
som var änkling och vars många barn den näst äldsta
dottern Charlotte uppfostrade. Goethe hade lätt att bliva
kär, var också blott tjugotvå år, han fattade genast eld
och förälskade sig häftigt i henne, men — hon var redan
sedan ett par år tillbaka förlovad med en av Goethes nära vän-
ner i Wetzlar, legationssekreteraren Johann Christian Kest-
ner, en arbetsam och duktig ämbetsman, alls icke så stel
och ton.’ som hans motbild i romanen. Då denna ställning
såsom kär i vännens fästmö till sist blev Goethe outhärd-
lig, lämnade han Wetzlar redan i september och reste till-
baka till Frankfurt. I april året därpå gifte sig Kestner
med sin brud, som sedermera blev moder till icke mindre
än tolv barn. Äktenskapet lär hava blivit mycket lyckligt.
Goethe själv blev ganska snart botad för sin passion, vil-
ken i likhet med alla hans andra ej var så synnerligen
långvarig, och redan i början av 1774 hade han förälskat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
