Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethe före Weimartiden - Mahomet och Prometheus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 MAHOMET
från antikens terreur, en “Sackerments-Kerl“, såsom han
själv skrev, och i formen skulle dramat ansluta sig till
Shakspere. Men ehuru han tyckes hava haft planen klar i
huvudet, blev stycket aldrig utarbetat.
Mera hava vi kvar av Mahomet, som närmast skulle bliva
en gensaga mot upplysningens flacka uppfattning av profeten
såsom en simpel bedragare. I stället skulle han — såsom
Goethes flesta gestalter från denna tid — skildras såsom en
övermänniska, vilken tror på sin sändning och vars herra-
välde över omgivningen vilar på hans snille och på hans
karaktär. Men i sin kamp mot “die rohe Welt“ skulle
han gå under, därigenom att jordiska hänsyn under denna
kamp mängde sig in i det himmelska och eviga i hans
väsen. Tyvärr finnes blott ett obetydligt fragment kvar,
och planen känna vi blott genom Goethes eget referat i
Dichtung und Wahrheit, som dock ej torde alldeles återgiva
den ursprungliga konceptionen. Men redan i Boies Musenal-
manach för 1774 infördes den hänförande vackra växelsången
mellan Ali och Fatima med dess hänförda hyllning av den
stora personlighetens medryckande makt, med dess orientaliska,
färggnistrande bildspråk och dess rika naturkänsla. Dikten
skrevs i slutet av 1772 och visar, vilken överlägsen lyriker
Goethe redan då var.
Från 1773 stammar det fragment, som bevarats av Prome-
theus och som hör till det mäktigaste, som Goethe skrivit.
Fragmentet är ganska utförligt, två akter, men tyvärr känna
vi icke — lika litet som vid Faust — själva planen. Upp-
slaget har Goethe naturligtvis fått från Aiskhylos — den
skald, som stod Sturm und Drang närmast av de tre stora
grekiska tragöderna, men som varit nästan okänd för den
franska klassiciteten; då hade man nöjt sig med Euripides,
och Racine hade varit den nästan ende, som tagit några
intryck av Sophokles. Aiskhylos, som varit Miltons förebild,
blir först nu, under romantiken, åter en faktor i den mo-
derna litteraturen. Men den anda, som fyller dikten, är
Spinozas högstämda panteism, med vilken Goethe under
denna tid gjort bekantskap. Det är känslan av det eviga
i världsalltet, av enheten av Gud och natur, som fyller
denna dikt och Prometheus står såsom revolutionsmannen,
panteisten, vilken trotsar folktrons gudar. Dramat börjar
med en dialog mellan Prometheus och Merkur — motsvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
