Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethe före Weimartiden - Faust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INNEHÅLLET I FAUST 83
forståndstorr, nykter och jordbunden. Faust är därför den
nya tidens ande, Wagner representanten för den kultur, mot
vilken Sturm und Drang reagerade.
Sturm und Drang hade ock en viss likhet med renässansens
fantastiska och mystiska naturfilosofi, och detta kom särskilt
fram hos den av mig förut omtalade Hamann, vars uppslag
på flera ställen gå igen i Fausts inledningsmonolog. Hamanns
sats: “Alles in Einem, Eines in Allem“ är också Fausts.
Han vill vidga sitt eget jag till att omfatta hela världen,
känna hela tillvarons ve och lycka. Han vill — för att
begagna de ord, med vilka Fragmentet av 1790 börjar
efter den stora “luckan“ :
Und was der ganzen Menschheit zugeteilt ist,
Will ich in meinem innern Selbst geniessen,
Mit meinem Geist das Höchst’ und Tiefste greifen,
Ihr Wohl und Weh auf meinen Busen häufen,
Und so mein eigen Selbst zu ihrem Selbst erweitern
Und, wie sie selbst, am End’ auch ich zerscheitern.
Just detta, den enskilda individens trängtan att tillägna
sig hela “allnaturen“ var Sturm und Drangs innersta patos,
och framför allt var det Fausts.
Men också en annan av tidens teosofer ligger, enligt Erich
Schmidt och Morris, bakom denna monolog, nämligen Sweden-
borg, som vid denna tid tilldragit sig en viss uppmärksam-
het i Tyskland; 1766 hade ju Kant riktat en skarp kritik
mot hans andelära, och i Frankfurt läste man hans skrifter
i den pietistiska krets, i vilken Goethe umgicks. Goethe
kände således den svenske siarens fantastiska teori om an-
darnas värld, och utan att vara någon Swedenborgian fick
han härifrån ett poetiskt motiv. Ur den grav, i vilken
Faust kände sig instängd, ville han fly ut “i det vida land“,
och den, som här visade honom vägen var Swedenborg.
Först nu förstår jag rätt den vises bud:
»Ej andevärlden själv är sluten;
Din själ är stängd, din håg är död.
Upp, lärling, bada oförtruten
En jordisk barm i morgonglöd».
I denna “vise“ har man trott sig återfinna Swedenborg,
och det är åtskilligt, som talar för, att även den följande
scenen, som för begripandet av dikten är en bland de vik-
tigare, har sin förutsättning i Swedenborgs Arcana cœlestia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
