Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethes ungdomskrets - Inledning - Lenz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 WAGNEK
betydande, och hans mest bekanta arbete, Die Kindesmör-
derin (1776), är närmast ett plagiat från Goethe. Han
hade kännedom om den ännu ej utgivna Gretchentragedien,
och denna skrev han om till ett naturalistiskt, borgerligt
sorgespel av den tarvligaste beskaffenhet. Enligt Hettner
skall en annan, året förut utgiven tragedi, Die Reue nach
der That (1775), vara bättre, men Hettners referat av inne-
hållet tyder ej på något snilleverk: “En högfärdig justitie-
rådinna vill ej tillåta, att hennes son gifter sig med en
kusks dotter. Sonen blir i följd härav vansinnig. Flickan
förgiftar sig, och modern råkar i förtvivlan“. Detta före-
faller ju ej såsom något vidare tilltalande motiv. Men onek-
ligen ha vi här alla ingredienserna i programmet: opposi-
tionen mot samhället och bördsfördomarna, naturalismen, det
patetiska, det patologiska och det sentimentala.
Men Wagner kom aldrig att spela någon roll och för-
modligen dog han redan 1779. Mera betydande voro de
båda andra.
LENZ
Jacob Mikael Reinhold Lenz var utan tvivel en verklig
begåvning, men är ett av de tyvärr icke fåtaliga exemplen
på en begåvning, som går under på grund av fåfänga, själv-
överskattning och brist på moralisk ryggrad. Han var lif-
ländare, son till en pastor, studerade i Königsberg och kom
1771 till Strassburg, där han blev bekant med Goethe. På
honom — liksom på alla andra — gjorde Goethe ett över-
väldigande intryck, men detta intryck var ej välgörande, ty
det förvred alldeles huvudet på den stackars Lenz, som
blev en imitatör, nästan en apa efter Goethe. I en för
övrigt med en viss friskhet skriven litteratursatir, Pandaemo-
nium germanicum, ställer han sig och Goethe tillsammans
såsom den tyska litteraturens båda heroer, vilka från sin höjd
se ned på narrarna nedanför. Då Goethe lämnat Strassburg
och övergivit Friederike Brion, sökte han — utan fram-
gång — att intaga hans plats i hennes hjärta, och då
Goethe slagit sig ned i Weimar, kom Lenz 1776 också
dit, blev till en början välvilligt upptagen även av herti-
gen, men uppförde sig så, att han måste visas ut ur hertig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
