Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethes ungdomskrets - Lenz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 DEB HOFMEISTEE
vattnet är fiskens, och en människa, som berövar sig själv
friheten, förgiftar sitt väsens ädlaste drifter, dämmer livets
ljuvaste glädjekällor. Ni säger, att man icke alltid kan
följa sina böjelser. Så mycket sämre, så mycket sämre!
Man avsäger sig då människans största företräde: att få
leva efter sina grundsatser, man säljer för några hundra
dukater sin frihet till en privatperson. Ty en slav är han,
när hans herrskap har oinskränkt makt över honom. Men
— säger pastorn — vad skulle ni, herr Geheimeråd, ha
blivit, om er far ej givit er en informator? “Min far satte
mig i en offentlig skola, och för detta välsignar jag hans
aska! “
Denna bild av 1700-talets informatorsväsen är utan tvi-
vel mera naturalistisk och mera naturtrogen än Rousseaus,
och samma naturalism kommer ock fram i Lenz’ skildring
av tidens studentliv. Ganska åskådligt tecknas här studen-
tens förhållande till värdinnan, hos vilken han bor på kre-
dit, hans lättsinne, hans vigilans, hans svårigheter med
garderoben etc. och detta sätt att taga tillvaron har för-
fattarens odelade sympati. Hans hjälte är en student, Pätus,
med miserabla affärer, men en glad, genomärlig själ. För
att undgå sina fordringsägare har Pätus nödgats rymma,
hans goda vän, Fritz von Berg, som gått i borgen för ho-
nom, får vandra i “career“, men Fritz är inte ond på ho-
nom för det. Så kommer Pätus tillbaka, vill själv krypa i
kurran i stället för kamraten, men gör så en lotterivinst och
klarar både sina och Fritz’ affärer. Mot denna lättsinniga,
oegennyttiga vänskap ställer Lenz den kallhjärtade student-
snobben, som förtalar sina vänner och söker förföra en ung
flicka, som till sist blir gift med den hederlige Pätus.
Stycket har en satirisk dubbeltitel, Vortheile der Privat-
erziehung, och dramats polemiska syfte är, som sagt, att
visa upp farorna av informatorskapet. Det sätt, på vilket
Lenz löser denna uppgift, är emellertid ytterst misslyckat,
rent groteskt. Major von Berg, hos vilken Läuffer blir in-
formator, har utom den dumma sonen även en dotter, Gust-
chen, vilken är kär i sin kusin Fritz och han i henne. Båda
äro emellertid för unga för ett giftermål, och Fritz skickas
till universitetet. Läuffer blir då teckningslärare åt Gustchen,
förälskar sig i henne, liksom Saint-Preux i Julie, och slutar
med att förföra henne — åt Gustchens psykologi under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
