Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethes ungdomskrets - Leisewitz och Maler Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 MALER MÜLLER
och den olycklige fadern skipar rättvisa över mördaren, som
han med egen hand sticker ned, sedan han först omfamnat
honom. Därefter nedlägger han sin krona och ingår i ett
karthäuserkloster — de kraftscener, som Sturm und Drang
så mycket älskade, saknas således ej, icke heller inslaget
från Shakspere, vars vansinnighetsscener naturligtvis särskilt
tilltalade 1770-talets tyska skalder.
Samma årtionde som Leisewitz tillhör en annan ännu
mer begåvad författare, Friedrich Müller, vanligen bekant
under namnet Maler Müller, emedan han egentligen var
målare. Född 1747 kom han i slutet av 1774 till Mann-
heim, vid vars konstakademi han då fick anställning, och
det var först där, som han gjorde Goethes bekantskap.
Med dennes hjälp kunde han 1778 anträda en resa till
Rom, där han sedan kom att stanna hela sitt återstående
liv. Förhållandet till Goethe blev dock snart tämligen spänt,
enär denne skarpt kritiserat en tavla, som Müller skickat
till Weimar. Över detta tog Müller mycket illa vid sig,
och då Goethe sedermera kom till Rom, råkades de blott
tillfälligtvis under några minuter.
Müllers författarskap infaller under hans vistelse i Mann-
heim; i Italien ägnade han sig åt målarkonsten, men valde
tyvärr Michel Angelo till förebild — ju ganska naturligt
för en Sturm und Drangmålare — och blev såsom alla den
store konstnärens efterapare blott tom och maniererad. Till
sist lade han ner även penseln, började i stället att studera
Roms minnen och slutade såsom ett slags Fremdenführer.
Såsom sådan dog han 1825.
Maler Müller var, som sagt, en poetisk begåvning, men
han saknade bildning, och han slets hela tiden mellan
konsten och dikten. Genom sin resa till Rom kom han
bort från den litterära miljön i Tyskland, och såsom skald
slutade han, just som han fullbordat sitt mästerverk. Han
började såsom idylldiktare och skrev bibliska, mytologiska
och folkligt tyska idyller, alla på prosa. För den första
gruppen voro Klopstock och Gessner hans förebilder, för
den andra Theokritos, ehuru den närmaste väckelsen väl
kommit från Wieland. Självständigast och även bäst är den
tredje gruppen, särskilt Die Schaf-Schur (1775), vars ämne
är en fårklippning, som avser att giva en naturalistisk bild
av tyskt bondeliv i allmänhet, och man har med en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
