Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Schiller - Die Räuber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 TENDENSEN I DIE RÄÜBER
som han har av bytet, skänker han bort till fattiga fader-
lösa barn eller till ynglingar, som behöva studiehjälp. Ser
han däremot någon lantjunkare, som skinnar sina bönder,
eller någon lagvrängande skurk — då blir det annat av!
En rik greve hade nyligen tack vare en knipslug advokat
vunnit en million. Med två terzeroler i hand stannade Karl
vagnen, slog ihjäl både greven och advokaten! “Jag har
gjort mitt, ropade han, och vände sig stolt från oss — att
plundra är er sak. Och så försvann han i skogen.“ Och
över de vilda sällar, som lyda under honom, håller han den
mest stränga disciplin; det gäller livet för den, som blott
stjäl en rova från åkern. Han är således den förkropps-
ligade rättfärdigheten och oegennyttan, ridderlig såsom ingen,
täpper och dödsföraktande samt därför också avgudad av
alla andra “ädla rövare“, färdig att gå i döden för dem,
liksom de för honom.
Med Die Räuber hade Sturm und Drangdramat således
fått ett politiskt innehåll, blivit, även i Tyskland, ett språk-
rör för de idéer, som kort därefter proklamerades av den
franska revolutionen. — 1792 utnämnde också nationalför-
samlingen “Sieur Gille, publiciste allemand“ till fransk heders-
borgare. Med en viss rätt, ty i Die Räuber förekomma
klart revolutionära uttalanden. Så utropar Karl Moor: “Giv
mig en här av karlar, sådana som jag, och av Tyskland
skall det bli en republik, mot vilken Rom och Sparta skola
förefalla som nunnekloster“. Ett dylikt frisinne var emel-
lertid ganska riskabelt i Karl Eugens rike. Lyckligtvis tog
hertigen ingen notis om den tyska litteraturen och tyckes
ej ens hava observerat styckets existens, då det i januari
1782 uppfördes i Mannheim, i grannstaten Pfaltz, som hade
en för denna tid god teater. Men så tog Schiller sig före
att i maj resa till Mannheim för att se stycket, och det var
ett tjänstefel, ty Schiller hade ej rätt att utan hertigens
tillstånd lämna Wurtemberg. Schiller fick sig en uppsträck-
ning, en skarp tillsägelse att för framtiden blott befatta sig
med sitt yrke och till sist fjorton dagars arrest. Strax där-
på rågades måttet. En av rövarna hade yttrat, att Grau-
bünden hade ett utmärkt klimat för spetsbovar “och jag
råder dig att resa dit, ty det är ett Atén för skojare i våra
dagar“. Den tiden var den nationella ömtåligheten synner-
ligen stor, några enfaldiga tidningsskrivare slogo allarm, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
