Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Schiller - Fiesco och Kabale und Liebe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 INNEHALLET I FIESCO
ej vara. Enligt min mening har Schiller velat skildra en
frihetens egen tragedi. Republiken blir icke införd, därför
att dess vapendragare — alla, utom en, Verrina — ledas av
själviska motiv, icke av kärlek till friheten, och detta
motiv synes han mig ganska konsekvent hava genomfört.
För att rätt bedöma innebörden av Schillers tre ungdoms-
dramer bör man, synes det mig, taga hänsyn till de olika
tidpunkter, då de skrevos. Die Räuber tillkom väsentligen
under skoltiden och är fylld av gymnasistens orediga för-
bittring mot allt tvång. Kabale und Liebe skrevs omedel-
bart efter sedan han lämnat Stuttgart, och där sjuder hela
hans förbittring mot bördsfördomarne, hovkammarillan och
mätressväldet i Wurtemberg. Fiesco däremot blev planlagd
och till det väsentliga utförd under den jämförelsevis lug-
naste perioden av Schillers ungdomsliv, sedan han fått lämna
militärakademiens tvång och innan han blivit ett offer för
hertigens despotism. Han är visserligen också här fylld av
tidens frihetsidéer, men de hava ej samma fanatiska glöd
som i de bägge andra dramerna. Han har i varje fall ej
stirrat sig blind på republikens fördelar, utan har ock blick
för nödvändigheten av en statsmakt, som kan hålla de en-
skilda intressena i styr, och han har därför fått fram en
konflikt, i vilken han icke avgjort tar parti för den ena
sidan.
Situationen, då stycket börjar, är den, att Genova styres
av den gamle, tappre Andrea Doria, som givit republiken
lugn efter de föregående partistriderna. Men hans brorson
och tillämnade arvtagare, Gianettino, är en brutal, utsvä-
vande yngling, som vill svinga sig upp till Genovas tyrann.
Bland adeln, vars makt brutits av Andrea, råder därför ett
dovt missnöje, och redan i den tredje scenen möta vi tvänne
av dessa frondörer. De hoppas på ett uppror, den ene för
att därigenom lyckas i en kärleksaffär, den andre för att
bli kvitt sina fordringsägare. Den ende hederlige republi-
kanen är Verrina, som av rent oegennyttiga motiv drömmer
om en revolution och en ändring av den författning, som
Doria infört. Men även han får, redan vid styckets början,
en rent personlig anledning till sitt hat mot Doria: Gianet-
tino har nämligen våldtagit hans dotter.
Ett uppror utan stöd av Fiesco synes emellertid hopplöst.
Han är den fulländade ädlingen, käck, ridderlig, tapper,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
