Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - De sista Stürmer und Dränger - Dramat - Romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 KOTZEBUE
noggrannhet förtecknat de motiv, som återupprepas i alla
eller nästan alla av dem: Fehmgericht, underjordiska gångar,
gudsdomar, andeuppenbarelser, våldtäkt, fängelser, pilgrimer
och eremiter, den falska vännen, ett kärleksförhållande
mellan en ung man och en ung kvinna, tillhörande två
fientliga ätter o. s. v. Denna motivkrets säger oss till-
räckligt, och det kan vara överflödigt att gå in på de en-
skilda dramerna.
Men Sturm und Drangs livssyn återfinnes ock, som sagt,
i de stycken, som röra sig inom samtidens borgerliga liv.
De mest populära författarna voro här den nyss omtalade
skådespelaren Iffland samt August Kotzebue (1761 —1819).
Båda utvecklade en fruktansvärd produktivitet, Iffland skrev
ett halvt hundratal stycken, Kotzebue över två hundra.
Från den föregående tiden ärvde dessa borgerliga Sturm
und Drangdramer den oerhörda tårmildheten, som här når
höjdpunkten. Men vi återfinna ock den naturalism, som
stod på Sturm und Drangrörelsens program, här yttrande
sig i förkärleken att återgiva samtidens småborgerliga liv.
Till sist kunna vi ock iakttaga samma politiska uppfattning
som t. ex. i Kabale und Liebe: de små i samhället äga alla
dygder, äro ädla och goda, under det att moralen blir allt
sämre och sämre, ju högre upp på rangskalan man kommer.
Det är — såsom Hettner riktigt anmärker — Rousseaus
motsats mellan kultur och natur, som här fått sitt småbor-
gerligt tyska uttryck. Men vida mer än Schiller och Goethe
behärskade Kotzebue teatern under denna tid, icke blott i
Tyskland, utan även i Skandinavien.
ROMANEN
Under förra delen av 1700-talet hade man, såsom vi
minnas, knappt haft någon tysk roman; Gellerts ytterst
svaga Leben der Schwedischen Gräfin von G., hade varit
den enda, som kunde sägas tillhöra litteraturen. Men på
1760-talet hade Wieland kommit och brutit vägen, och
sedan blev det en ren överproduktion; enligt en beräkning
skall det blott mellan åren 1773 och 1796 hava utkommit
över sextusen tyska romaner. Men efter vad det förefaller,
stod kvaliteten i omvänt förhållande till kvantiteten. Enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
