Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Inledning - Voss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VOSS’ IDYLLES 185
skald. Hans första försök — oden, elegier o. s. v. i Klop-
stocks stil — hava icke någon betydelse, men dess mera
hans idyller. De ansluta sig till Theokritos. Denne hade
ju på 1700-talet varit en ganska populär författare, som
framkallat massor av efterbildningar. Men man kunde upp-
fatta Theokritos på olika sätt. Gessner hade i honom före-
trädesvis sett den arkadiske rokokoskalden, och det var detta
drag hos Theokritos, som han särskilt tog fasta på — och
överdrev — i sina sötsliskiga imitationer. Voss däremot
uppfattade honom såsom en realistisk skildrare av ett sicili-
anskt bondeliv, och det var realismen som grep honom. Men
Voss insåg också, fullkomligt riktigt, att realismen icke borde
stanna vid att i nya dikter skildra dessa sicilianska herdar,
utan att man, med Theokritos såsom förebild, borde åter-
giva ett någorlunda motsvarande tyskt liv. Voss var näm-
ligen en mycket ivrig nationalist, som i detta tagit intryck
både av Klopstock och Herder, och vidare höll han starkt
på, att all diktning borde vara folklig, vara för folket och
kunna förstås av folket. Denna sats drev han t. o. m. så
långt, att han hos markgreven av Baden sökte anställning
såsom “folkskald“, och hans folklighet tar sig ofta högst
besynnerliga, snusförnuftiga uttryck, såsom t. ex. då han
apostroferar en ko:
Alles, gute fromme Kuh,
Milch und Käse schenkest du,
Rahm und süsse Butter.
Det är ju mycket folkligt, men kanske ej fullt så poetiskt.
Det är emellertid denna uppfattning, som ligger bakom hans
antikiserande idyller. Att han icke i dem skildrar ett nord-
tyskt herdeliv, berodde tydligen därpå, att han i den sam-
tida litteraturen funnit en vida mera givande idyllisk miljö.
Ett bland de arbeten, som mest slagit an i det dåtida Tysk-
land, var Goldsmith’s Vicar of Wakefield, och här i det
enkla, lantliga prästhemmet hade Voss funnit den miljö och
de typer, som mest tilltalade hans begåvning. Hans båda
förnämsta idyller röra sig ock inom denna värld : Der sieb-
zigste Geburtstag och Luise. Av dessa har Luise, som ut-
kom 1788, haft den största betydelsen och givit uppslaget
till en hel följd av liknande skildringar, omedelbart eller
medelbart. Runeberg t. ex. hade visserligen aldrig läst Luise,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
